— 276 — — Hvem tänker ni anmoda att gå i författning om dessa messor? — Till hvilken annan än per, mäster Benoist, kan jag väl vända mig? Jag får vara glad öfver att jag åtminstone har fångvak taren att tala med. — Och jag åtager mig uppdraget med nöje, svarade apostlarnes chef, i det att molnet, söm lägrat sig på hans panna, hastigt åter försvann, Och hän aflägsnade sig nu, för att hemta de begärda kläderna. Knappt tio minuter hade förflutit efter det nyss omförmälda sällsamma öfverenskommelse blifvit träffad, förrän Benoist kom tillbska till fängelsehålan. — Här, herr chevalier, sade han, under det han ställde ifrån sig ett knyte på golfvet; jag har samvetsgrannt fullgjort mitt åtagande. En präktig skjorta, och kläder sedan, som äro nästan nya! Ahl jag var nära att glömma det vigtigaste. Vill ni först göra er det besväret att uppteckna er sista vilja på detta papper? Jag har medfört nödiga skrifmaterialier. ij Trots den tunga kedja, som var fästad vid hans handleder, skref nu den unge mannen med temligen läsliga bokstäfver sitt testamente. — Och nu, herr chevalier, återtog Benoist, må vi taga itu med er toalett. Om ni tillåter det, skall jag gerna tjenstgöra som er kammartjenare. Chevaliern hade häremot ingenting att in