Dagens Nyheter – 27 maj 1873, sida 1

ar RTR Af ingångna telegrafunderrättelser besannar det sig hvad vi redan i går förutsade angående Mac Mahons karakter. Han har uti cirkulär till prefekterna förklarat att han icke ämnar tåla någon rubbning af de grunder, på hvilka det nuvarande franska samhällsskicket hvilar. Det är oförtydbart att allmänna rösträtten är den främsta af dessa grunder och att således den nye presidenten icke kan, utan att svika sitt ord, tillåta reaktonärerne att vanställa denna allmänna rösträtt. Försök lära icke komma att saknas i syftning att missbruka densamma. Några dågar före regementsförändringen läste man i den bonapartistiska tidningen VOrdre en ganska öppenhjertig förklaring: att det konservativa partiet ville rensa den högre administrationen från alla liberala, som inkommit dit under de olika regeringarne sedan Napoleons fall, De, som icke hade några politiska åsigter, utan blott med nit fullgjorde sina tjensteåligganden, kunde påräkna att varda vid platserna bi. behållna. Härmed menas maturligtvis, att de, som äro benägne att utom tjensten blifva blinda verktyg i de maktegandes händer, de skola nog få stanna qvar. Denna fråga, om rensning i administrationen, har många gånger varit på tal, och den afgångne inrikesministern, hr de Goulard har icke saknat vilja att aflägsna de liberala för att insätta det konservativa partiets tjenare i embetena. Men Thiers medgaf icke att man skulle afsätta en duglig embetsman för hans politiska tänkesätts skuld. Då det vid hvarje omval -af flera eller färre medlemmar till nationalförsamlingen tydligen visade sig, att det republikanska partiet städse vann i styrka, så var det hög tid för monarkisterna att, medan de ännu voro i besittning af några få rösters öfvervigt, begagna denna omständighet för att bemäktiga sig regeringstyglarne. Ingalunda må man föreställa sig att de våga nu genast proklamera monarkien och införa mnågot slags skenkonstitution. Nej, afsigten är tydligen den att, när de nu kommit till makten, insätta till prefekter och underprefekter de mest hänsynslösa, under förhoppning att åvägabringa en administråtion som kan, liksom för några år sedan, genomdrifva valen af officiela kandidater. På detta sätt hoppas de att, då det snart icke längre är möjligt bibehålla den nuvarande nationalförsamlingen, som för resten länge sedan öfverskridit sin befogenhet, invälja en ny församling, hvilken med stor pluralitet kan besluta det monarkiskt-klerikala styrelsesättet. Detta är den väg som de hoppas skola leda fill. alla reaktionärers önpskningsmål, men om de liberala iakttaga klokhet och hofsamhet, så är det sannolikt att allmänna meningen om nödvändigheten af republik i Frankrike är så stadgad och rotfast, att den icke kan genom mer eller mindre skamligt ingripande i valrättens frihet undermineras. Emellertid är det betecknande att herr Batbie blifvit utsedd till inrikesminister. Hr Batbie var ultra republikan år 1848, men blef efter statsstrecket år 1851 ultra kej serlig. Han besväras icke af några skrupler och står i det afseendet på samma fria grund som den nye utrikesministern hr de Broglie. Beggo hafva de en gemensam egenskap: den att numera grundligt hata republik och folkfrihet. Återstår att erfara om