Dagens Nyheter – 27 maj 1873, sida 1

-— 2008 omsider beslutit göra gemensam sak med chevaliern. Ett sardoniskt löje krusade markisens läppar. Han reste sig upp från stolen och ropade i befallande ton: — Öppna dörrarne! Dessa herrar synas ha blifvit något heta. Litet frisk luft skall göra dem godt. Så snart dörrarne slagits upp, blefvo de vredgade adelsmännen varse ett hundra soldater, som voro väpnade: intill tänderna och endast väntade på ett tecken af sin herre, för att rusa in i rummet. De till hälften dragna värjorna sänktes åter i sina skidor, och det hotande sorlet upphörde. — Ah! sade markisen med en gäckande min; ni måste medgifva, att mina förfäders vanor voro förträffliga och måledes ingaluida böra afläggas. Om jag varit tvungen att vända ig till en eller annan domstol för att bli skyddad mot anfall af er, mina kära grannar, skulle: jag helt säkert i denna stundicke längre finnas bland de-lefvandes antal. Mina herrar, jag vill ej qvarhålla er vidare. Jag hoppas att ni, så snart ni åter hunnit lugna er, skola tydligt inse, huru goda skäl jag har till att bestraffa denne Sforzi, och att ni således ej skola hysa något agg till mig, för det jag låtit rättvisa vederfaras honom. — Jaså, min herre, utropade Raoul, det är således er allvarliga mening, ert fasta beslut