Dagens Nyheter – 24 maj 1873, sida 1

Skola vi få de begärda förslagen till ny armecrganisation och till. grundskatternas samt indelningsverkets -afskrifning redan:till nästa riksdag eller icke? Detta är en fråga som man alltsedan riksdagens beslutade skrifvelse till k. m:t dagligen hör upprepas man och man emellan. Justitiestatsministern förklarade nemligen i första kammaren: Satt det icke kan antagås att ett förslag till försvarsverkets ordnande på annan grund än indelningsverköts hinner blifva till nästa riksdag utarbetådt, än mindre :sorgfälligt i detalj granskadt. Detta torde vara så mycket uppenbarate, som chefen för landtförsvarsdepartementet hitintills i sina arbeten, på sätt han ock offentligen tillkännagifvit, utgått från förutsättningen af indelniogsverkets bibehållande åtminstone tills vidare; hvartill kommer att icke så ringa arbete måste: nedläggas på den ekonomiska sidan af frågan om indelningsverkets upphörande, hvarmed nu äfven skulle förenas afskaffandet af grundskatterna. Krigsministern yttrade deremot i andra kammaren att man icke torde med visshet kunna böräkna att detta förslag hinner fullbördas inom den korta tiden till nästa riksdag. Jag anser det till och med omöjligt att någon såkkunnig person, som öfverskådat det vidsträckta fält här är fråga om att bearbeta, skulle på ett så hastigt fullbordande känna hysa några anspråk. Hvad jag dock med visshet kan förutsäga är, att inga krafter skola sparas för uppnående af det mål som åsyftas. Sammanställer man dessa båda yttranden; så kan man tydligen läsa mellan raderna, att krigsministern har större tillit till sig sjelf än den justitiestatsministern hyser till honom, Den förre säger nemligen icke bestämdt att det är omöjligt att hinna med ett förslåg till nästa riksdag, hvilket .deremot dön senare gör, men vi våga både tro och hoppas att krigsministern häri har rätt. Sammanlägger man grundskattekomit6ns samt rustoch rothållskomitåns arbeten, med alla föregående och alltjomt pågående utredningar och förslag till en förändrad armfborganisation, så synes det hardt nära omöjligt, blott man en gång blifvit ense om grunderna för detsamma och eftersträfvat denna enighet med verkligt god vilja, att icke sjelfva förslaget skall kunna på cirka 8 månaders tid hinna utarbetas. Vi kunna ock svårligen antaga att öfrige hrr ministrar skulle vilja afsigtligt uppskjuta det slutliga afgörandet för att förlänga en tynande tillvaro af den nuvarande konseljen. Skulle nemligen de af kamrarne begärda förslagen icke blifva färdiga till nästa riksdag, kommer denna i sanning att blifva högst besynnerlig och oklar. Skall det då