Dagens Nyheter – 20 maj 1873, sida 1

tigande lyssna till de två vännernas samtal, herr de Maurevert, jag förbjuder er bestämdt att dödå chevalier Sforzi. Han tillhör min husbonde, hvadan ingen annan har rätt att disponera öfver honom. I stället för att svara apostlarnes chef, ställde sig Maurevert midt framför dörren; hvarefter han höll följande straffpredikan: — Mäster Benoist, jag Har icke gifvit er husbonde något löfte beträffande er. Alltså är jag fullkomligt berättigad att, om jag så behagar, klämma lifvet ur er mot denna vägg eller krossa er hufvudskål med mitt sabelfäste eller stöta min dolk i ört bjerta. Jag medger att jag, då jag har så mycket att välja på, känner mig en smula villrådig, men min tvekan skall bli af kort varaktighet; och vi kan vara säker om att jag icke kommer att välja det för er fördelaktigaste alterrativet. Om ni, i likhet med andra bofvar som ha onda samveten, är rädd för döden, så bör ni använde den Korta tid jag af gunst och nåd ännu skall låta 6r löfva till att ångra erå synder och dymedelst söka vinnå frid i själen ... Naåå, min bäste chevalier, hår ni fattat ert böslut? Jag väntar på ert svar. — Kapten, genmälde Raoul med synbar rörelse, ur djupet af mitt hjerta tackar jag er. Ni har nu tydligt ådagalagt, huru varm och sann er vänskap är; och jag skall aldrig glömma detta bevis på er hängifvenhet. Men jag afslår ert anbud, i