Den läsande allmänhet, som de senare dagarne af förflutna veckan studerat våra stora samtida Aftonbladet och Nya Dagligt Allehanda, har i dem funnit mer och mindre utförliga beskrifningar öfver Stockholms stadsfullmäktiges bal för konungaparet och hyllningen af Sofia-dagen, någorlunda utförliga referat af hvad motståndarne till statsutskottets betänkande rörande grundskatternas och indelningsverkets afskrifning i båda kamrarne yttrat, utländska nyheter till icke obetydlig späaltfyllnad samt dessutom hvarjohanda annät smått och godt, så att denna allmänhet, synnerligast i landsorten, sedan den undantagit kröningshögtidligheterna och ryssarne i Central Asien, Thiers stående vid skiljovägens samt påfvens väntade frånfälle, just icke kan tro att något annat af vigt tilldragit sig i verlden och att riksdagsförhandlingarne, förströdda dessutom af kröningen, nätt och jemt hafva gått sin gamla, vanliga lunk. Förhållandet är likväl att just dessa dagar, nemligen torsdagen i andra kammaren och fredagen i den första, fattades ett sammanstämmande beslut om aflåtande af en skrifvelse till k. m:t, med begäran om en ny armåorganisation, såmt om grundskatternas och indelvingsvörkets afskrifning: ett beslut utan all jemförelse vigtigare än mnågot annat, som den nya representationen hittills fattat, och ett nytt uppslag, så direkt och djupt iogripånde, att det t. o. m. kan ifrågasättas om ens sjelfva representationsreformen varit vigtigare.