-— MD -— — Hvilken sällsam makt kärleken ändå har! mumlade Maurevert, Här står min vän Raoul, som för knappt oa minut sedan var försänkt i den djupaste förtviflan, och som nu badar i ett haf af sällbet! Hin annamme mig, om jåg tror att han i denna stund skulle vilja utoyta sin ställning met en fransk konungs vilkor! Jag måste verkligen försöka att en gång bli förälskad. — Ni svarar mig inte, kapten. Tala med mig om Diana! Låt mig veta, huru och af hvem hon blef. räddad. Hvar är hon? Ming hon mig? För Guds skull, tala! — Jag skulle mycket gerna tillfredsställa er nyfikenhet, min käre Raoul, om det ginge an; men ehuru dessa små detaljer, om hvilka ni frågat, kunna synas temligen betydelselösa, måste jag dock, eftersom skurken Benoist är närvarande, isakttaga förbehållsamhet rörande desamma. Jag kan till exempel icke nämna för er, hvar fröken GErlanges uppehåller sig, ty jag skulle derigenom göra markis de 1a Tremblays, som under hela tiden förgäfves låtit eftersöka henne, en allltför stor tjenst. — Markisen! . .. Ah, det är sannt! Ve och förbannelse öfver honom! utbrast Raoul. Jag skall veta att bestraffa hans nedriga afsigter! Maurevert gjorde en axelryckning. — Chermant! ropade han. Här står ni; fjettrad vid denna stenvägg, lefvande begrafven i en fängelsehåla hundra fot under jordytan, och dock tänker ni på att straffa mar