Dagens Nyheter – 15 maj 1873, sida 1

re Lol hardy, ni vet inte såväl som jag, huru ljuft det är att ha ett lugnt samvete. I detta ögonblick hördes i lägret ett starkt larm, som straxt ådrog sig Maureverts uppmärksamhet. — Hvad nu? utbrast han. Ah, det är lätt Batt märka att mina soldater inte äro vana vid fältlifvet. De lymlarne gräla och hojta oupphörligt, utan att någonsin skära strupen af hvarandra. Hvilken skilnad mellan dem och disciplinerade trupper! För tre år sedan hände en natt, då jag med mitt kompani slagit läger på en öppen skogsplats, att en häftig träta uppstod mellan soldaterna med anledning af ett tärningsspel. Mina tappra gossar voro icke sena att draga svärden, och under en hel timme fäktade de, men så tyst och sakta — ty de vågade ej störa min sömn — att jag ej vaknade. Två af dem blefvo dödade; Hvilken herrlig sak disciplinen ändå är! Detta fördömda buller öfverröstar mig. Och qvinnor sedan, som tala högre än karlarne! Det här oväsendet får jag höra hela dagen, om ag inte går ut och gånast gör ett slut derpå. Maurevert hade knappt satt foten utom sitt tält, förrän han omringades af ön ansenlig hop bönder, som alla talade till honom på samma gång. — Tyst! ropade han med en stämma, hvilken ljöd öfver de andra rösterna som ett kanonskott ljuder öfver en muskötsalfva. Det