Dagens Nyheter – 15 maj 1873, sida 1

De stackars menniskor i detta land, som äro belastade med andra skatter än öfriga medborgare, nemligen flertalet af rikets jordegare, få uppbära smälek af Aftonbladet och Ailehanda, huru de än bära sig åt i fråga om befrielse från de dem uteslutande påtvingade bördorna. När ea del af dem från 1867 till innevarande år yrkade upphäfvande af rustningsoch roterings-tungan, hette det dag ut och dag in i nämda tidningar att det var en liten egannyttig klass som. ville välta sin Sskuld på andra samhällsmedlemmar; och det var ju högst fördömligt, Nu, då de som erlägga grundekatter göra gemensam sak med indelningsverkets män, heter det åter att detta är ett bolag, ingånget för att bereda seger åt enskilda intressen. Således ju flere som yrka befrielse, desto mera enskilt anse A.-B. och D. A. intresset. Om nu så händer att, derest frågan icke blir tillfredsställande löst vid denna riksdag och således återkommer vid er följande; fastighetsegarne ide städer, der gsärekild fastighetsskatt (inqvartering m. m.) utgöres af dem, förenade sig med de indelta och de grundskattebetalande på landet och yrkade upphäfvande af alla undantagsskatter, skulle naturligtvis Aftonbladet och Allehanda beskylla äfven dem för egennytta. Och så, när frågan blifvit än mognare än nu, så att allt folket finner rättvist att godtgöra den orättvisa, adel och prester i fordna dagar begått mot andra samhällsklasser, skola de värda tidningarne få att säga att hela Sverige är egennyttigt, utom de, förstås! Men hvarför i all verlden skall det kallas så förskräckligt egennyttigt att den jordbrukande klassen (som inalles utgör två tredjedelar af Sveriges befolkning) yrkar nedsättning af sina exklusiva skatter med 300,000 rdr om året, när bergsbruk, handel och sjöfart år efter år blifvit lättade från bördor. Inte har sådan jemmer försports öfver att bergverksafgifterna blifvit under det nya statsskicket nedsatta med (i förhållande till nuvarande tillverkning) 1 million om året. Inte skrek man så der öfverljudt när lotsoch andra sjöfartsafgifter tid efter annan lindrades. Inte hade Allehanda och Aftonbladet den ringaste misskund med jordbrukarne, när 1853—54 års riksdag höjde den beskattning, de erlade för bränvinstillverkning från en half million till hvad den nu utgör — 10—12 millioner. Någonting icke ovanligt, men i allt fall anmärkningsvärdt är att Aftonbladet nu opponerar sig äfven mot den delen af state utskottets betänkande, hvsri indelningsverkets afskrifvande begäres. Det är precis detsamma som alternativt yrkades af riksdagen 1867 — och då var Aftonbladet mycket belåtet. Då förklarade det indelningsverket för en orättvis börda. När en gång denna riksdag eller den nästa förklarat sig vara af samma mening, skall den nog ock blifva Aftonbladets — och kansko förr.