Dagens Nyheter – 15 maj 1873, sida 1

— 196 —J min unge väns afrättning. Det är märkvärdigt, att jag aldrig har någon tur med mina vapenbröder. . När jag inte sjelf dödar dem, så bli de ihjälstuckna eller hängda af någon annan. Han var en bra kamrat, min käre Raoul — jag satte högt värde på honom. — Och ni gör ingenting för att söka rädda honom, kapten? — Gör jag ingenting? Hvarför, tror ni, har jag lägrat mig här, knappt två mil från slottet Tremblays, om ej för att närma mig chevaliern så mycket som möjligt? Tanken på Raoul, hängande i en galge, gnager ständigt på mitt sinne och lemnar mig ingen ro. Det är detta som uppehåller ming krafter; jag skulle annars ha varit död vid den här tiden — i följd af ymnigt ätande och drickande, Var viss, min vän Lehardy, att i de flesta fall är orsaken. till att. folk begår dumheter och sätter sig i förlägenhet ingenting annat än att de förhasta sig, d. v. s. handla i otid och utan mogen öfverläggning. Bina passioner eller önskningar får man aldrig taga till rådgifvare. Den som alltid förstår att afbida det rätta ögonblicket och då har mod att gripa tillfället i håret, han är i besittning af lifvets stora hemlighet. Om min tappre vapenbroder blir hängd, kommer jag. att råka i förtviflan, och jag skall göra mitt bästa för att hämnas honom; men mitt samvete skall in genting förebrå mig, Ack! min gode Le.