Dagens Nyheter – 14 maj 1873, sida 2

-xOm korallerna. Prof. Axel Key och N. Gust. Retzius ha ställt sig i spetsen för utgifvandet af en samling populära skildringar ur vår vår tids forskning. Vi ha redan fästat våra läsares synnerliga uppmärksamhet på tvenne ypperliga skrifter af denna serie. Den ena afhandlade Stenkolen, deras uppkomst, utbredning och: betydelse samt var författad af dr P. T. Cleve; den andra lemnade för flertalet menniskor nya och oväntade upplysningar om: Dammet och de deri befintliga lägre organismernas betydelse för uppkomsten af smittosagma sjukdomar och jäsningsprocesser; den var författad af en bland hufvudstadens skickligaste yngre läkare, dr Alrik Törnblom. — Vi hafva nu, om än något sent, att omtala det ännu en skrift i denna samling utkommit. Den heter: Om korallerna och de kalkstensbildande organismernas betydelse i naturen samt är jemväl författad af dr P. T, Cleve. Äfven denna skrift utmärker sig genom sin klarhet, sin lättfattlighet; författaren eger den verklige mnaturforskarens förmåga att perspektiviskt framställa naturens innersta delar för åskådaren och att måla dem så lockande och intressanta att man aldrig ledsnar vid deras betraktande. Till prof på denne författares lyckliga stil tillåta vi oss här införa ett par sidor af inledningen: De storartade naturföreteelser, hvilka injaga fruktan för naturens väldiga krafter, äro icke de, hvilka främbringa de. största förändringar; tvärtom i naturens. stora hushållning äro just de små krafterna de, genom hvilka i tidernas längd de största verkningar åstadkommas. Orkanen, hvilken förstör och härjar allt, som finnes i dess väg, lemnar efter några års förlopp knappt spår efter sin framfart; den.jemna vinden deremot, hvilken jagar mot stranden våg efter våg, söndergrusar och förstör äfven de hårdaste hällar och inkräktar på det fasta landets område. Regnet, som faller på marken, löser ur den fasta jordskorpan talrika ämnen, hvilka sedan i upplöst tillstånd föras genoms källor, bäckar-och floder: ut i de stora. oceanerna, hvilkas otaliga inbyggare upptaga en del af de lösta ämnena och använda dem till förfärdigande af skal; pansar eller inre skelettartade stöd. Då djuren dö, lemnas dessa skelettartade delar på hafvens botten och samlas -der till massor, hvilka efter långa tider blifva utomordentligt mäktiga. Regnet, gom faller ner uratmosferen, och det organiska lifvet i hafvens djup åstadkomma sålsdes långsamma, men storattade förändringar i jordens utseende. De verka på alldeles motsatt sätt; regnet förstör den fasta jordskorpan, lifvet i hafvet bygger af dennas spillror på botten nya stenmassor, hvilka sedan genom jords ytans rörelser : kunna höjas och bilda. nya kontinenter eller bergskedjor. Detta? försiggår ständigt och utån afbrott, och döck kunna verkningarne af detta arbete icke märkas änder ex Ynenöiskoslier, men då iakttagelserna utsträckas öfver tider som kanskö räknå tusende eller millioner århundraden, visa sig dessa verkningar storartade. : : Bland alla i hafvens djup lefvande organismer, hvilka utföra detta arbete, intaga polyperna eller -koralldjuren ett af de mest framstående rummen; Största delen af de djur, hvilka tillhöra denna klass, ega nem