Dagens Nyheter – 14 maj 1873, sida 2

feodal-adeln i de provinser, som voro någorlunda aflägsna från Paris och i följd deraf temligen oberoende af konungamakten, nästan dagligen gjorde sig skyldig till brott af samma ohyggliga beskaffenhet, som det af markis de la -Tremblays nu -begårz:-. Så snart Raoul komuut till slottet Tremblayg, blef han kastad i en mörk, fuktig och trång fängelsehåla. Hans krafter voro nu så medtagna, hans själ genom öfveransträngning och: sorg för tillfället så förstörd, att han knappt. sjelf. begrep eller ihågkom det tröstlösa i sin belägenhet. Han tänkte blott på Diana, hvilken han begrät såsom död, under det han för sin egen del längtade efter grafvens frid. :Medan 8forzi sålunda hölls fången och mar. kisen njöt af sin triumf, satt Diana dErlanges, som lyckligtvis blifvit räddad af Lehardy, i en fattig herdes stuga, dit hon måst taga sig tillflykt, och väntade -oroligt på dentrogne tjenarens återkomst. Hon hade nemligen utsändt honom, för att skaffa upplysningar om huru sakerna numera stodo. Lehardys frånvaro räckte flera timmar längre än den stackars flickan beräknat; och hon. blef i följd häraf -alltmera ångestfull, så att hon slutligen beslöt -lemna stugan. Hon hann emellertid icke utföra denna föresats, förrän hon varseblef sin tapprevän, som i detsamma kom nedstigande utför ett i-stugans närhet beläget brant berg. Hon skynlade honom till mötes.