Dagens Nyheter – 13 maj 1873, sida 1

5 VHUDINBONS HULVUUTOUARIWVI VI BUBVYBILKTY UVKALVY BI enda OR ta aa tl II Lt I a LION nn nn hördes äfven till kyrkans från ältaret mera aflägsna delar. år Den för kröningshögtidligheten i kyrkan komponerade festmusiken, af hofkapellmästaren Norman, vär hållen i pompös stil och gjorde ett mäktigt intryck. Särdeles torde böra nämnas, att kantaten genom det uftmärkta utförandet af lyriska scenens artister tolkades på. ett gripande sätt; Sången och musiken utfördes från en vid orgelläktaren tillbyggd läktare öfver stora gången. Kyrkan var dekorerad och anordnad på ungefär samma sätt som vid föregående kröniogar. På ömse sidör om koret och till nära halfvå kyrkans längd voro läktare amfiteatraliskt byggda och klädda med blått kläde, orneradt .med kronor. Längst fram till venster, från stora ingången räknadt, hade första kammarens ledamöter sina platser; på samma sida voro. platser anvisade åt diplomatiska kåren; första kammarledamöternas damer m. fl. På andra sidans läktare sutto andra kammarens ledamöter, deras samt på hofvåöt presenterade damer m. fl. I bänkraderna på ömse sidor om stora gången. voro stater och kårer placerade; sidoskeppens bänkrader äfvensom. de vanliga läktarne hadö Blifvit åt allmänheten upplåtna och voro jemte sidogångårne naturligtvis öfverfyllda. Dö i stor mängd förekommande lysande uniformerna, de hvitklädda damörna och den i allt. öfrigt utvecklade prakten gjorde söblicken af den i sig sjelf vackra Storkyrkan utomordentligt föstlig och :storärtad.. . .. -. h : Orden till kröningskantaten; författade af professor Böttiger, håde följände lydelse: FÖRE AKTEN; Introduktion. En, blott en, förgängelsen ej hinder, En, blott en, i evighet består. Dagar räknar icke Hån och år. Z När allt annst slöcknar, bäst det brinner, Vissnar, bäst det blommar, och — försvinner, Honom; Hönom du allena finnör Än i dag densamme gom i går. Det var Han, som, följde våra fäder, Tog dem upp i sitt förbund, Halp dem plöja hafvens vida rund Och i skogar, byar, städer Lägga hemmets sekeltasta grund. Det är Hany hvars nåd oss ännu gläder Och i templet oss till möte träder Denna löftets helga stund. Hymn: Solarnas sol, hvad vore vi, Om ej Du Dina strålar sänder? När från 088 Dina blickar Du vänder; Allt är kaos, allt är förbi. Du, som stjernor octi hjertan tänder, Du, som gör själen från töcknar fri! Alt förtro vi i Dina: händer, Konung och-folk :ochhyddor och länder. Fädernas Gud, stå än oss bi! c Gjut öfver allt Din ymnighets mått; Tag i ditt hägn både kojor och slott! Må Du -med rik-välsignelse löna; Må du med: ära och lycka kröna Sveriges älskade; ädle drottt EFTER AKTEN. Qvartett. Hell Nöordöns Krööta kuogapar! Så beder nu en hvar. oo Och våren i sin unga glans, Har löf och blommor till en krans, Som folkets kärlek flätat hold I diademets guld: i Der ligger mellan fjäll och strand Vårt sköna fosterland, Med männer, såsom förr det haft, Af allvar tulla och af kraft: Ett, folk, som ej förtrycket tål, Ett folk af jern och stål. Det folket ser, ockonung, upp Till. Dig med tro och hopp. Det läser i Din varma själ, Der står: med eldskritt :: allas väl. Och högre ej ett hjerta slog: För ossi nordanskog. När kung och folk förstå hvaråän; MÅ Då stå de som en mät, Då räddas: de ej ovänsHot, Gå dunkla öden gladt emot; Ochfolket ser-i kronan då Sin egen makt också: hin EE a lg a Rn Er RR RA RE 0