Dagens Nyheter – 9 maj 1873, sida 2

I Worths moderhagasin, Rue de la Paix (f. d. Boberghs), tillverkas numera ej en klädning under 800 frank; 2,000 är priset på något högst vanligt; der finnag äfven de som öfverstiga 5,000 frank. Amerikanarne fortfara att vara de som mest bortslösa penningar. För dem är intet dyrt nog. Märkvärdigt nog finnes här en ovanlig mängd tyska turister: tiden läker alla sår; de emottagas nu utan knorr; man tröstar sig med att taga deras penningar. Ehuru menligt än den kalla nordanvinden inverkade på kapplöpningarne, så var dock den på Longchamps under påskhelgen lysande. Af denna massa ekipsger, livr6er, toaletter kunde man ej märka att landet undergått en åderlåtning af milliarder. Vi främlingar få i allmänhet endast se det yttre lifvet här. Sällan hafva vi tillfälle få kasta en blick i det inre samt societetslifvet. För några dagar sedan var det mig likväl beskärdt att få se en skymt deraf. Af en gemensam vän blef jag nemligen pregenterad för hr Louis Friedländer, svensk, etablerad här sedan flera år. Han är mycket gästfri och ser gerna landsmän. Jag blef bjuden till honom på en musikalisk soar6. Vi voro väl 70 å 80 personer. Huru vi alla fingo rum i den lilla eleganta och dyrbart möblerade våningen vore mig en gåta, om ej trängseln och värmen påmint mig att det var en verklighet). Föreställ dig att der var ej mer än 3 rum, och det största af mellanstorlek med 2 fönsterlufter. Ingen indigest supå förekom; endast en buffet med te och en rikedom af bakverk; men deremot en verklig profkarta af hvad Paris har elegant, och detta af alla politiska färger, som här syntes trifvas i en fullkomlig harmoni. Af svenskar voro vi väl 20 a 30, hvaäribland professor Waklberg, grofve Horn, löjtnant Levin, grosshandlaren Michaeli med fru och flera unga sångerskor, hvaribland en fröken Holmberg, praktiskt bevisande att svenska näktergalar ej äro en sällsynthet. Finanserna representerades af familjen Perrier; Faubourg St. Germain af familjerna Montmorency, TEntragues och de ont; ute länningar af prinsarne Ghika, Stirbey och glutligen italienska markiser utan all ända, hvaribland en dilettant genom sin herrliga röst och sitt själfulla föredrag utgjorde aftonens glanspunkt. Dock må jag ej förglömma värdensälskvärda syster, som med sitt enkla och bjertliga sätt bidrog att göra denna afton till en af de mest bjutningsfulla jag haft i Paris. Hör gifves en teaterpjes som gör kolossal lycka: La fille de m:me Angot, som vi väl få njuta af nästa termin. Eljest är här total brist på stora förmågor, och såväl Grand Op6ra som den Itslienska lefva på sitt gamla renommå. ) Det bör exinras att det blottär i sdet fattiga Sterige man anser sig ha råd att hålla stora vås ningar. G D. Ne