oo AV NN — Min fru, sade han, sedan jag sist hade äran se er, ha många händelser inträffat, om hvilka jag måste meddela er underrättelse, eftersom de i viss mån beröra äfven era inizesson. Behagar ni skänka mig några ögonblicks uppmärksamhet? Fru dTErlanges böjde sitt hufvud till ett tecken att hon var villig åhöra hvad han hade att förtälja, och Maurevert fortfor: — Ni torde erinra er, min fru, att när jag för omkring fjorton dagar sedan lemnade ert slott, hade jag till syftemål att söka värfva de tournoilska protestanterra för er sak. Det är obehöfligt att ni afbryter mig;jag vet fullkomligt hvad ni ämnar svara — att ni afrådde mig från att göra ett sådant försök. Jag medger detta; men det gifves förhållanden, under hvilka det blir en nödvändighet att tjena folk äfven mot deras egen vilja. Korteligen, jag uppsökte protestanterna på slottet Tournoil. Det sätt, hvarpå deras chef — herr Croizxmore, som ni ser här närvarande och hvilken jag nu får presentera för er — mottog min begäran, var föga uppmuntrande. Han förklarade att jag var hans fånge och ålade mig en lösen af fyrahundra guld-cus; han närde till och med för ett ögonblick den ondskefulla tanken, att jag skulle hängas. Denna detalj är emellertid af mindre vigt... Jag fortsätter. Samma dag, då jag arresterades, begick herr Croizxmore den oförsigtigheten att bereda mig ett tillfälle till hämd.