Dagens Nyheter – 8 maj 1873, sida 2

I fråga om sådan ändring af fjerdingsmansstadgan, att samma skyldighet, som åligger fjerdingsmannen i afseende å indrifvandet af obetalda kronoutskylder, äfven måtto gälla för kommunalutskylder, hvilken ändring lagutskottet för reslagit, uppstod en envis öfverläggniovg, som slöt med voteriog, Tvisten rörde sig egentligen om hvad som bör förståg med uttrycket indrifoiog, antingen att deri innefattas en: dast utkräfvande af skuld eller om dermed äfven förstås utplantning. Vore den vidsträcktare betydelsen den rätta, så fruktade många talare för det ökade besvär och obehag, som genom detta stadgande skulle förorsakas fjerdiogsmännen, och dessa ville för all säkerhet ha insatta orden biträda kronobetjeningen vid indrifoingen. Andra talare åter ville bifalla utskottets förslag oförändradt, enär första kammaren redan dertill gifvit sitt bifall, och en bestämmelse i den afsedda riktningen voro högst nödig, såsom exempel från flera båll redan visat. Kammaren biträdde ock första kammarens belut med 126 röster mot 30. Utländings rätt att besitta svensk jord. Kl. omkring 9 i går afton började andra kammaren behandla denna fråga, som under innevarande riksdag fått en viss brännande ka: rakter, alltsedan dechargebetänkandet och hr Sven Nilssons i Österslöt dervid fogade reservation behandlades i kammaren. Andra kammarens tredje tillfälliga utskott har i hufvudsak hemställt detsamma som förekommit i en af en dylik motion i första kammaren der föranledd framställning, hvilken blifvit med ogillande återremitterad. Utrikosstatsministern grefve Björnstjerna öppnade den långa debatten med ett anförande af hufvudsakligen lika innehåll med hvad han yttrade i första