Dagens Nyheter – 1 maj 1873, sida 2

cm SR on så väl som möjligt hos kungen — jag kan nästan säga, att jag är en bland hans förtrognaste vänner — och jag åtager mig att föra er talan vid hofvet. Det skulle förvåna mig på det högsta, om hans majestät icke upphöjde er till grefve eller markis. Ackl min käre Croizxmore, hvilka förtjusande utsigter framtiden erbjuder er, om ni endast förstår att begagna er af de nuvarande omständigheterna! Huru olika är ej detta perspektiv mot de galgar, som för tillfället hägra öfver er horisont! Maurevert tystnade och väntade på banditens svar. Croixmores i allmänhet orörliga anletsdrag undergingo i detta ögonblick en märkbar förändring; en dyster eld lågade i hans blågrå ögon, under det att ett vildt och grymt löje spelade på hans läppar, hvarvid tvänne hotande tandrader visade sig såsom hos en arg dogg. För att någorlunds dölja den storm som rasade i hans inre, förblef han länge tyst, innan han svarade. Maurevert, som emellertid tog sig ett glas vin, tycktes icke alls gifva akt på sin interlokutörs sinnesrörelse, — Kapten, sade Croixmore omsider, af en man, den der varit med så mycket i verlden som ni, hade man kunnat vänta ett mera skickligt tillvägagående, än det ri nu användt. Men måhända bör er oförsigtighet tillskrifvas den låga tanke, ni hyser om mitt förstånd,