-—Avv NN jandet af hans ära, att jag ej velat lemna honom i okunnighet om den feghet, som en af hans tjenare ådagalagt — ty pultroner äro vanligen förrädare. — Förklara er, svarade den rödhårige mannen ; jag förstår er inte. Kapten redogjorde i korthet för hvad som tilldragit sig. — Tournoils herre tackar er både för den goda tanke ni hyser om honom personligen och för den tjenst ni gjort honom, genmälde mannen med det röda håret. Rättvisa skall vederfaras denne pultron. — Ni uttrycker er utmärkt väl, för att vara en simpel soldat, min vän, anmärkte Maurevert, i det han noga granskade sin interlokutör. Eller kanske ni, när allt kommer omkring, är slottsherrn sjelf? — Det är möjligt... Än ni? — Hvem är ni, och i hvilket ärende har ni kommit hit? I stället för att svara, började Maurevert gapskratta. — Vid Vulcanus nattmössa, detta var lustigt ! sade han slutligen. Ett så oväntadtsammanträffande! Huru, herre till Tournoil, känner 3 :verkligen inte igen mig? Guds död! Det kallar jag att vara utan minne och tacksamhet. Har ni glömt hvad som hände då den katolska staden Issoire år 1575 intogs med storm af den tappre hugenotten, kapten Merle? Jag kommer ihåg den tilldragelsen. An sedan