Dagens Nyheter – 30 april 1873, sida 1

Under de senaste åtta dagarno hafva, vid sidan af öfriga riksdagsförhandlingar, så väl i statsutskottet som på sammankomster, de vigtiga frågorna om grundskatter och indelningsverk varit föremål för ifriga öfverläggningar och komma sannolikt att fortfarande vara det under loppet af närmast följande dagar. Då man icke längre med någon utsigt till framgång kan uppträda som försvarare af indelningsverkets bibehållande ur militärisk synpunkt, hafva de mer och mer glesnade lederna af denna institutions anhängare förändrat sitt stridssätt. De öfverdrifva nu fordringarne på det nya och uppställa dessa så kolossala, att meningen uppenbarligen måste vara att skrämma lifvet ur — — reformen. En utsträckt tillämpning af allmänna värnepligten, säga de, måste innebära det preussiska systemet, och något mindre än detta kan ej godkännas såsom Xbetryggande för vårt försvar. I samma välmenta syfte söker man intala landtmannapartiet att också regeringen, i valet mellan det gamla indelningsverket och ett nytt arm6-organisationsförslag, skulle hysa enahanda storartade planer. Emellertid bär det sig icke bättre än att i 1:a häftet af Svensk Tidskrift för 1873 (hvilket, om Vi ej misstaga oss, utkom i början af februari) förekommer-en uppsats om Militär-rätt och militär-pligt4 af C. J. Lovån, der nämde författare yttrar följande: Vi lära icko för närvarande hafva att emotse något förslag från regeringens sida till genorigripande förändringar uti vår nuvarande armåorganisation, men vi tro det icke vara för våra läsare obekant, att ett förslag till landtförsvarets ordnande på den senaste tiden varit under utarbetning; och vi veta oss ej träda grannlagenheten för nära, då vi här återgifva hvad vi om grunderna till detta organisationsförslag förnummit. Som nära 3 månader förflutit sedan detta yttrande publicerades och icke någon vederläggning deraf varit synlig, så måste man antaga, att det varit med krigsministerns begifvande, som de i nämda yttrande efterföljande åtta punkterna blifvit offentliggjorda. Då försvarsfrågån i sammanhang med grundskatter och indelningsverk nu åter trädt fram i förgrunden, taga vi oss friheten att erinra våra läsare om dessa 8 punkter och införa dem derföre här in extenso, öfvertygade att både de, som förespegla att ingenting annat än det preussiska värnepligtsystemet kan tillämpas, och de, som frukta att icke något annat än detta af regeringen ekalt frawluggas, DUrä ul UUBBA PUMKUGE VILVa lugnade. 1:0) Frågan om indelningsverkets bibehållande eller afskaffande står i nära sammanhang med den om. grundskatternas aflösning; bibehållas grundskatterna, bibehålles indelningsverket, och tvärtom. 2:ö) Då frågan om indelningsverkets upphörande ännu icke är afgjord och äfven, i händelse beslut derom i framtiden kommer att fattas, genomförandet deraf skulle fördra årtionden, under det att ordnandet af våra stridskrafter till betryggande af vår sjelfständighet ej tål något uppskof, måste den grund för organisationen, som för närvarande finnes, äfven begagnas på samma gång man med omsörg måste tillse, att de nya förslagen icke försvåra utan snarare underlätta och förberedå öfvergången till ett annat sätt för stamtruppers anskaffning och underhåll än indelningsverket. 3:0) Såsom ett medel härtill bör förhållandet mellan stam och beväring blifva detsamma öfver hela landet och inom alla regementens och kårers områden, hvilka derföre till en del måste undergå förändring; regementsoch kårsområden böra delas i landt-tormsområden, grundade på folkmängden, hvart och ett med en särskild befälbafvare, hvilken ålåge att föra rullor öfver de värnepligtige, ansvara för målskjutoingsbanornas vidmakthållande med allt hvad dertill hörer 0.8. v. 4:0). Vid dessa målskjutningsbanor, der gevär och ammunition borde tillhandahållas at kronan, skulle under de tvenne år, som närmast föregå inträdet i allmänna beväringen, hvarje vapenför yngling, under ledning af vederbörande militärbefäl, förskaffa sig eller ådagalägga den skicklighet i målskjutning, som för en rekryts approberande kan blifva bestämd; dock att ingen skulle tillåtas att under befälets uppsigt aflossa flere än 100 skott; hvar och en, som före inträdeti värne