Dagens Nyheter – 26 april 1873, sida 1

med er, min bäste chevalier, skall icke i ringaste mån inskränka er personliga frihet. Hvar och en af oss skall förblifva sin egen berre och såsom honom sgjelf bäst synes använda sina -krafter och sin intelligens. Vi skola icke heller dela med hvarandra Kvad vi lyckas på ett eller annat sätt förtjena — ni kan aldrig föreställa er,i hvilken grad denna sista paragraf i öfverenskommelsen skall stärka vårt förbund. Två män, som på detta sätt och under sådana vilkor förenat sig med hvarandra, äro så goda som tio. Om ni nu går in på mitt förslag, återstår för oss endast att bestämma, huru lång tid vårt vapenbrödraskap skall räcka, och allt är afgjordt. Jag brukar vanligen binda mig för ett år; men öm denna tid synes er för lång eller för kort, är jag villig att i detta afseende rätta mig efter era åsigter, hvilka de än må vara: — Kapten de Maurevert, svarade Raoul, som endast med svårighet afhöll sig från att skratta, det vore ytterst otacksamt af mig att afslå ert anbud. Har jag icke varit en orsak till att ni ådragit er markis dela Tremblays fiendskap? — Förlåt mig, Raoul, inföll de Maurevert, tacksamheten har intet att göra med det ämne vi nu afhandla — utan endast sympatien. Låt icke minnet af hvad som redan passerat oss emellan i minsta mån inverka på ert bes slut. Finner ni min karakter tillfredsstäls lande ja eller nej? Detta är hela frågan,