yn (Vv om — Bah! Jag blir icke anfallen. Ber ni, jag är på sätt och vis en vigtig person. Det är kändt att min kusin, de Maurevert — 088 emellan sagdt, en större tjuf än mången gom blifvit hängd — står på god fot med herrarne af Guise och prinsarne; hans angeende återfaller i någon mån på mig. — Hvart ämnar ni ta vägen, kapten? — Jag far till slottet Tournoil, som ligger fem mil härifrån. Jag har nu besvarat er fråga, men ni är förmodligen ändå lika klok som förut? — Ni far till slottet Tournoil! utropade fru TErlanges i en ton af förvåning och med ett uttryck. af förskräckelse i sitt anlete. — Är det möjligt, kapten, att ni beger er till Tournoil? frågade Diana, knappt mindre öfverraskad och förskräckt än hennes moder. — Ja visst, svarade de Maurevert. Slottet Tournoil bebos af personer, som äro era trosförvandter — förträffliga hugenotter allesammans. — Ni kallar sådana män för våra trosförvandter! yttrade fru dErlanges med förtrytelse. — Den gom har stora förtjenster, brukar alltid vara utsatt för förtal, yttrade kaptenen, Jag vet väl att folzet säger, det dessa tappra herrar af Tournoil inte ha någon religiös öfvertygelse alls, och att de gifva sig sken af att vara hugenotter, endast för att kunna un