Dagens Nyheter – 25 april 1873, sida 2

Mötet i Bethelkapellet. I följd af den inbjudning, som vader de senaste dagarne varit synliga i tidningarne, samlades i går afton kl. 7 uti ofvannämde kapell ett så stort antal personer af båda könen, som den rymlig lokalen tillät, för att behandla frågan om sättet att minska det herrskande missbruket af rusgifvande drycker. ; Medicinalrådet Berg blef, på förslag af d:r E. Nyström, utsedd till mötets ordförande och intog den för denna funktionär afsedda plats, hvarifrån han öppnade förhandlingarne med ett längre anförande, ur hvilket vi återgifva ett och annat af mera framstående intresse. I främsta rummet framhöll tal. såsom ett godt medel till superiets inskränkning att allmänna opinionen bör verka genom stt trycka vanärans stämpel på den öfverlastade drinkaren, utan afseende på hans samhällsställning. Ett annat medel, och det enda som står i hvars och ens egen makt att används, består uti att genom anlitande af vår viljekraft söka beherrska begären och sålunda inleda en kamp emot samt slutligen segra öfver oss sjelfva. År 1829 hade vi i Sverige 173,126 bränvinspannor och bränvinstillverkningen uppskattades då till 50 millioner kannor om äret. Nu räkna vi endast 450 brännerier, hvilkas tillverkning utgör omkring 15 millioner kannor. Men landets befolkning uppgick 1829 blott till 3 millioner invånare, och för närvarande utgör densamma 4,200,000. Således är den minskning i förtäringen af bränvin, som redan inträdt, ganska stor; och har man kommit till detta resultat derigenom att skatten å nämda -artikel i betydlig mån höjts. Under förra sammanträdet för diskuterandet af samma fråga uttalades af flera mötesdeltagare hårda förebråelser mot åtskilliga kommunalstyrelser för ockrande på lasten. Till bemötande häraf anförde tal. rörande Stockholm några siffror, bevisande nödvändigheten af att i denna stad temligen många näringsställen finnas. I slutet af 1870, då sista folkräkningen egde rum, funnos i hufvudstaden 27,458 hushåll samt dessutom 20,000 personer som lefde ensamma (förutom de kasernerade trupperna m. fl.). Dessa 20,000 menniskor, äfvensom etörsta delen af de många resande som hitkomma, måste söka sin föda på näringsställena. Här voro år 1860 700 utskänkningslokaler; nu har antalet nedgått till 321, bland hvilka öfver hälften innehafves på grund af borgerliga rättigheter, som efter hand indragas. Någon vidare större reduktion af härvarande krogar kan icke gerna ske utan men såväl för de ofvannämda 20,000 som för hufvudstadens affärsrörelse, hvilken skulle lida deraf att man tvungö resande att taga matsäck med sig, då de ämnade sig hit. Men böra vi derför bli overksamma? Nej, viset icke; men vi skola använda sådana medel, gom bäst och utan skada i andra afseenden lända till det mål, vi afse — bränvinssupandets inskränkning. Förutom de ofvan anförda moraliska medlen antydde tal. såsom någonting för den goda saken nyttigt, att kommunen här och i andra städer borde, såsom i Göteborg, öfvertaga all bränvinsförsäljning. Hr Carnegie har nyligen i Glasgow offentligen redogjort för huru man i Göteborg ordnat bränvingsutskänkningen — hvartill han funnit en anledning i det förhållandet att England och Skotland uti ifrågavarande hänseende stå ett godt stycke efter Sverige och i synnerhet ha mycket att lära af Göteborg. Vi svenskar intaga således redan en ganska aktningsvärd ställning, från hvilken vi böra söka att vidare framgå. Grosshandlaren O. Berg fick härefter ordet. Hans yttrande var synnerligen vältaligt och innehöll en liflig framställning af flera bland superiets allbekanta orsaker, äfvensom en bjert, skakande skildring af dess verkningar. Grundtonen i detta anförande var religiös; och såsom den hufvudsakligaste anledningen till dryckenskapslastens utbredning bland. vårt folk uppgaf talaren den bristande gudsfruktan, som han ansåg för närvarande råda inom vida kretsar. Fabrikören BR. Landqvist menade, att staten företrädesvis genom att ytterligare höja skatten å de spirituösa dryckerna kan bidraga till-superiets hämmande. Dr A, Nyström, hvilken dernäst yttrade sig, uppgaf 2:e medel, som från kommunens sida kunde tillgripas för det ofta omtalade målets vinnande. Det ena medlet bestode uti att inskränka den tid, hvarunder krogar och schweizerier finge vara öppna; det borde stadgas, att de skulle stängas kl. 10 e. m. om hyardagarne samt på söndagarne hållas öppna endast emellan kl. 9—11, .2—4 och