Dagens Nyheter – 24 april 1873, sida 2

Förtrytelsen uppjagade en mörk rodnad på den unga flickans kinder. Markisen bugade sig för henne; derefter tog han Maurevert under armen och lemnade rummet. Kommen ned på borggården, stannade han, och sedan han förvissat sig om att ingen obehörig kunde lyssna till hans ord, yttrade han följande till kaptenen: — Må vi ej förspilla någon tid med onyttigt prat... Kapten, sök ej bedraga mig. Ehuru jag i dag ser er för första gången, känner jag er lika väl, som om vi lefvat tillsammans på förtrolig fot i tio års tid. Ert samvete är af den mest elastiska beskaffenhet. Ni vet inte hvad det vill säga att hysa betänkligheter, ni tror icke på tillvaron af samvetsqval, och ni älskar penningen. — Markis! — Har jag inte bedt, att ni ej skulle söka förställa er, emedan ni i alla fall ej kan föra mig bakom ljuset? Ni har ett alltför godt förstånd, för att jag skulle anse nödigt att härvidlag göra några omsvep. Derför går jag rakt på saken och säger: ri tycker om pengar. ; — Ja, det gör jag visst. Än sedan då? — Vill ni bli min bundsförvandt och bjelpa mig att hämnas? Ni skall derigenom förtjena fem hundra guld-cus. — Summan är icke särdeles stor, svarade Maurevert; men innan vi diskutera frågan om beloppet torde ni först ha godheten upplysa