Dagens Nyheter – 24 april 1873, sida 2

AS NEP PES (InSandv.) mm I grundskattefrågan. Under denna rubrik finnes i Dagligt Allebandas hvarasnandagsupplaga, numren 28— 33, en artikelserie, som verkligen innehåller ettallehanda af diverse motsägelser, fraser och onda utgjutelser. Som vanligt tillgriper tidningen den mindre honetta utvägen att nedsmutsa olika tänkandes bevekelsegrunder och ger dermed uppenbarligen tillkänna, antingen att det är öfver dess fattning, att man i grundskattefrågan kan vara uppvärmd af ett ideelt nit för det sanna och rätta, eller ock att den har behof af att utösa sin galla mot person, då den känner sig underlägsen i sak. Insändaren vill nu, för att slippa räknas till de shakalers4 antal och för att följa det af intelligenspartiet vid riksdagen antagna bruket, som en slags rekommendation för sin argumentation förklara, att han är egare af 412 mantal privilegierad jord och således troligen komme att göra en sämre affär på grundskatternas afekrifning. Den värda tidningen uppställer först som regel för en partiell afskrifning, att Cskattenedsättningen skulle fördelas på så många år, att den icke reducerade sig till en skänk åt de nuvarande jordegarne etc. etc. Strax derpå yttras, att det i Cbeskattningsväg ej gifves några absoluta reglor) och vidare, att det, enligt kompetenta personers omdöme, fordras en Sskattenedsättning. Grundskatterna hänföras här tydligen under rubriken skatter, således ej under den af räntor, ty annars hade det väl hetat räntenedsättning och räntenedsättningsväg i stället, om man vill att orden skola uttrycka hvad man menar. Men hur kan det, med denna riktiga, här tydligt utsagda förutsättning, väl gå ihop att t. o, m. i samma rad sedan säga, att nedsättningen skulle blifva en skänk. Är det en skänk att blifva af med en skatt, då måste väl detta gälla äfven för icke jordbrukare och då är det, som konseqvens deraf, naturligtvis lika mycket att gifva en skänk att få en ny skatt sig pålagd. Det är väl sannt, att genom gåfvor och gengåfvor varar vänskapen längst, men på beskattningen torde ändå väl ej vara skäl att tilllämpa slikt presentsystem. Och var detta åsigterna den dagen, den 6 mars! I följande nummer heter det åter, att grundskatterna sedan länge antagit karakteren af räntor, och att äfven betydligare skiljaktigheter ej innebära någon orättvisa, men ändå göres en väsentlig skilnad mellan de befogade och de obefogade anspråken. För att komma ifrån denna motsägelse och ifrån hela den besvärliga rättssynpunkten tillgriper tidningen naturligtvis den s, k. billighetens, men hoppar äfven nu i galen tunna. Det är nemligen alldeles omöjligt att tala om billighetssynpunkt och räntenatur på en gång. Vore grundskatterna verkligen räntor eller inteckningar, hvilka, såsom tidningen påstår, betingat motsvarande fördelar i ett högre inköpspris, då kunde. det väl ej ens kallas rimligt, långt mindre billigt att afskrifva lem, och ändå obilligare vore, då de nu åtminstone grunda sig på samma rätt eller samma orätt, och den högre räntan måste anses lika berättigad som den låga, att som tidningen vill, då den tror sig tillämpa en billighetssynpunkt, efterskänka för den ena men inte för den andra, eller mer för den ena än för den andra. Billighetssynpunkten, som ingenting annat är än den gamla skattejemkningssynpunkten från en tid, då man ännu ej kommit på den intelligenta fantasien att vilja söka advocera. skatterna till räntor, kan ej heller, om man anser grundskatterna för hvad de verkligen äro, nemligen orättvist och formvidrigt tillkomna och fixerade skatter eller bevillningar, annorlunda tillämpas än såsom sammanfallande med den stränga rättens synpunkt. Under denna riktiga uppfattning blir det billiga endast det fullt rättvisa och det fullt rättvisa endast det billiga. Det vore blott under den falska före