Dagens Nyheter – 24 april 1873, sida 1

lögepenning. Emellertid är det icke värdt att vi numera tänka på den saken. I stället böra vi söka utfundera, huru vi sköla bate oss för att komma ur den klämma, hvyari vi liro försatta. — Hvad blef resultatet af ert samtal med markisen? frågade Raoul. — Resultatet blef intet. — Han syntes dock angelägen om att ställa sig in hos er. Det var besynnerligt att han icke gjorde er något förslag. — Ja, jag undrar sjelf deröfver, svarade kaptener, som ansåg sig böra förtiga sin sublima vägran att mottaga de fom hundra guldcus, markisen erbjudit honom. Kom hit, min fröken, sade han till Diana, som satt på något afstånd ifrån dem och lånade ett uppmärksamt öra till hvad de yttrade. Det ämne, hvarom vi tala, fortfor han, så snart hon, efter ett ögonblicks tvekan tagit plats på en stol bredvid dem, rörer er lika mycket som oss. Vi måste söka bjelpa hvarandra att finna ett tillfredsställande svar på denna fråga: huru skola vi lyckas omintetgöra markis de la Tremblays planer? Två medel stå oss till buds — våld och list. Om vi hade tid dertill, skulle vi begagna oss af det missnöje som råder hos den kringboende befolkningen, hvilken — vi veta det väl — på ett skamligt sätt blifvit trakasserad, plundrad och förtryckt af markisen, samt bilda ett slags liga med ändamål att bekämpa honnm. Den lägre