Dagens Nyheter – 24 april 1873, sida 1

ehuru endast väpnade med yxor, liar och dylikt, församlat sig. Man ringde med kyrkklockorna, man ville gå man ur huse, och förbittringen mot arffienden var — sådan den borde vara. Men snart funno såväl vice landshöfdingen som andra erfarna personer att under dåvarande omständigheter allt motstånd vore ändamålaslöst och endast ledande till onödiga blodbad. Med möda fick man de församlade hoparne att åtskiljas. Att på en sådan tid af oro ryktet skulle öfverdrifva och kanske fördubbla fiendens antal, var också nsturligt, och detta lärer äfven hafva inverkat på vederbörandes beslut ait icke ens försöka ett motetånd. Med skepparen Petter Bahr afsändes genast till fasta landet tidningen om öns beåröfliga belägenhet. Genom vederbörandes nitiska försorg voro alla ränteriets medel, hvilka ryssarne genast efterfrågade, likaledes afsända och räddade. Måndagen den 25 utfärdade Bodieco en proklamation, som den följande söndagen i ella kyrkor skulle uppläsas, af innehåll att han för hans kejserliga ryska majestitz riikning integit både landet och staden, och ztt således gotlänningarne nu voro ryska undersåter. Men hade Bodisco utan svårighet ockuperat ön, så fick ej heller hans eröfring någon synnerlig varaktighet. Så snart det blef bekant att ryssarne landstigit på Gotland, beordrades genast kontreamiralen friherre Rudolf Cederström att med sin eskader af den utevarande stora flottan och med 1,835 man fotfolk af de i Skåne stationerade trupperna fördrifva fienden från ön. Med forcerad marsch afgick den härtill bestimda styrkan till Karlskrona, steg ombord den 11 maj och debarkerade i Sandhamn uti Östergarhs socken redan den 15 i samma månad. Bodisco fann sig föranlåten att kapitulera. Han förband sig att inom ivenne dagar utrymma ön, öfverlemna all ammunition, icke på ett års tid bära vapen mot Sverige, 0. 8 Vv. Den 17 maj kl. 4 f. m. aftågade den i Vieby förlagda ryska bataljonen, förenade sig med de öfriga trupperna och afmarecherade till Slitö. Samma dag och nästan samma timme gom ryssarne ryckte ut, drog en svensk jägarbataljon, under befäl af kapten Barck, in i Visby. Den 18 maj inskeppade sig ryssarne i Blitö och afseglade till Libau, sedan de till svenskarne aflemnat 6 stycken sexpundiga metallkanoner med tilibehör, 38 hästar, 1,419 gevär samt åtskillige förråder af krut, skott och utredningspersedlar. Så slöts denna ryska invasion.