Dagens Nyheter – 24 april 1873, sida 1

Men bland alla mina fel har jag ändå, herr markis, en enda liten dygd: jag håller alltid mina löften; för alla verldens skatter skulle jag ej vara i stånd att bryta en ed... Nu vill jag nämna för er, markis, fortfor han, att jag och Raoul i går afslöto ett vänskapsförbund — en defensiv-allians. Om jag blott haft den turen att sammanträffa med er för fyrtiåtta timmar sedan — då hade saken varit lätt uppgjord; men nu har olyckan skett, och det återstår för mig intet annat än att tåligt bära dess följder. Emellertid vill jag, om ni tillåter det, gifva er ett godt råd: tänk icke på att angripa den lille chevaliern, ty han är en tiger! Vår bekantskap inleddes i går med en duell. Jag smickrar mig med att kunna sköta ganska väl både mitt svärd och min dolk samt skulle icke hysa någon fruktan, äfven om det gällde att slåss mot Herkules sjelf; men icke desto mindre — kan ni väl tro det? — kastade mig denne Raoul till marken, böjde knä mot mitt bröst och satte spetsen af sin dolk mot min strupe, allt inom kortare tid än jag behöfver för att berätta det för er. Härtill svarar pi, att ni icke ämnar personvigen inlåta er i en öppen och ärlig strid med chevaliern, utan i stället vill öfverlemna åt era tjenare att taga honom afdaga. Detta är godt och väl; men vet ni, hvad resultatet kommer att blifva? Jo, hans svärd skall förpassa era tolf apostlar till evigheten, hvilket ju vore en stor skada, eller huru? Lica på