Dagens Nyheter – 24 april 1873, sida 1

Kröningsfrågan. För att komplettera handlingarne i detta mål införa vi: I. Statsutskottets utlåtande i anledning af k.m:ts nådiga proposition om anvisande af medel till bestridande af utgifterna för k, mits kröning. Uti omförmälda den 28 nästlidna mars till riksdagen aflåtna, af begge kamrarne till statsutskottets behandling hänvisade nådiga proposition (nr 48) har k. m:t, jemte tillkännagifvande, det k. m:t hade för afsigt att låta sin och sin gemåls kröning i Sverige företagas, innan deras majestiter komme att afresa till den under nästkommande juli månad utsatta kröningen i Norge, i nåder föreslagit riksdagen sts: till k. m:ts disposition för bestridande af de kostnader, som erfordrades, under förutsättning, att kröningen enligt gammalt bruk skulle försiggå medan riksdagen vore samlad, å riksgäldskontoret anvisa, att under innevarande år i mån af behof utgå, ett belopp af 70,000 rår. Utskottet, som anser, att anslagets beviljande bör vara oberoende af den tid, eom för deras majestiters kröniog kan varda bestämd, tillstyrker, att riksdagen må det äskade anslagsbeloppet 70,000 rdr å riksgäldskontoret anvisa. Reservation af hr Carl Ifvarson: Derigenom att k. m:t tillkännagifvit sin afsigt att låta sin och sin gemålas kröning i Sverige företagas innan deras majectiters afresa till den under nästkommande juli månad utsetta kröningen i Norge, är frågan om huruvida någon högtidlighet skall ega rum, eller icke, vid det tillfälle, då de konungsliga makarne första gången låta ikläda sig konungslig skrud, så till vida afgjord, att någon tvekan derom icke skäligen kan ega rum. Deremot synes det, som frågan om högtidlighetens beskaffenhet skulle i väsentlig mån ännu vara oatgjord. Det till bestridande af kröningskoctnaderna iskade anslaget är nemligen begiärdt under förutsittning att kröningen enligt gammalt bruk skall försiggå medan riksdagen är samlad; en förutsättning, som, enligt min uppfsttoing af framställningen, isig innebär, att anslaget icke behöfves eller ens ifrågasiättes, så vida riksdagen icke å gin sida fordrar att de gamla kröningeceremonierna skola upprepas inför representatiunens ögon. Frågan om dessa ceremonier med ty åtföljande kostnad är således hufvudsakligen hänskjutsn till riksdagen och för den skull gjord beroende af den uppfattnoing, flertalet af representanterna ega, om det i folkets ögon mest värdefulla i denna fråga, ceremonierna eller medlen; det är alltså på denna pröfvosten frågans utgång ytterst är beroende. Under sådana omständigheter är jag för min del icke tveksam om valet mellan dessa delar. Det synes mig vara klart, att sedan konungen uppstigit på tronen, enligt grundlagens bud, ingen lär bestrida honom rättigheten att bära den konungsliga kronan, den må nu påsättas när som helst och af hvem hans maj.t behagar dertill utse, sedan presterskapet numera icke intager samma politiska ställning ) inom samhillet som förut. De högtidligheter, som vid ett sådant t:llfälle kunna anses lämpliga, må derföre äfven vara konungens ensak. Men staten bör icke för slika åtgärder göra uppoffrinsar, emedan de äro indamålslöst och medlen således förspillda, enär det ömsesidiga förtroenlet mellan konung och folk, liksom det gemen