OO dragit, qvarstå i det närmaste orubbade, — SDertill har genom den afgifna förklaringen ett nytt förhållande trädt i dagen, som tvifvelsutan behöfver att bättre ordnas, nemligen det med ledamöternas semester, hvilket, sådant det nu befinnes, i mer än ett afseende störande inverkar, isynnerhet på expeditionens behöriga och jemna gång, För dessa orsakers skull och ehuru anledningar visst icke saknas att ogna någon granskning åt vissa delar af förklarandens nyssnämda utredning och för sökta vederläggning af mina anmärkningar, bör jag likväl icke låta mig förledas att afvika från den väg, som rakast ledor till det mål jag föresatt mig, nemligen att, så vidt på mig beror, söka för framtiden åstadkomma en till ärendenas skyndsammare och jomnare gång ledande arbotsordning för det verk, hvarom fråga är. A ett annat ställe i gin skrifvelse till k. m:t yttrar justitieombudsmannen: Den stora tillökning i göromål, som obe stridligen inträffat i kammarrätten under de senaste årtiondena, härledande sig derifrån delg att statsförvaltningen skjutit nya grenar, dels ock att de förut befintliga erhållit ytter ligaro utsträckning — jag nämner ondast jernvägsbyggnadsoch trafikväsendet, telegrafinrättningar m. fl.:— hvilkas hushållning och räkenskaper skola af kammarrätten granskas och kontrolleras, måsto, efter vanligt sätt att se, ba fordrat förstärkning i nämda ambetsverks arbetskrafter. Om, såsom förklaris. uppgifver, år 1858 inkomwmo 1,917 och afgjord..:1,959 mål, men år 1870 inkommo 3,133 och afgjordos 3,191 mål, om bland dessa det till ITodamöternas föredragning inkomna avtal mål uppgått år 1858 till 1,560 och år 1870 till 2,764 och bland dem lottade balansmål, fiekaliska aktioner, fattigvårdsoch bevillningsm. fl. mål belöpte sig år 1858 till 752 och år 1870 till 1,559 mål; så vill det synas som — om äfven de 6 ledamöterna i kammarrätten skulle haft för litet att göra år 1858, till hvilket antagande dock icke någon grund förefinnes — de obestridligen haft för mycket år 1870. Det är ej möjligt att arbetet varit afpassadt efter arbetskrafterna vid dessa olika tider, och när arbetsberättelserna visa att med få undantag icke allenast åntalet af inkomna och af afgjorda mål oupphörligt och i så betydlig mån ökats under de senare åren, framställer sig naturligen den frågan: huru ha samma arbetskratter kunnat åstadkomma en sådan tillökning i arbetsprodukten? Denna fråga kan icke fullständigt besvaras utan en granskning af nämda arbetsprodukters beskaffenhet, on granskning, som, äfven om jag egde förmåga att den utföra, skulle leda till en alltför stor vidlyftighet; men en förklaringserund till ifrågavarande förhållande tror jag mig ha med mina anmiärk ningar lagt i dagen, den nemligen, att expo ditionen af kämmarrättens beslut och utslag fått stå tillbaka för föredragniogen. Derigenom har det varit möjligt att uppdrifva den senare och öka antalet af atgjorda mål — i arbetsberättelsen. I senare delen af sin skrifvelse sysselsätter sig justitieoombudsmannen med att bevisa det han varit i sin fulla rätt och ej, såsom presidenten i sin förklaring yttrat, öfverskridit gränserna för sin åklagareverksamhet, då han riktade sitt klander mot kammarrätten och dess chef, samt slutar med att hos k. m:t anhålla om utfärdande af ny arbetsordning för kammarrätten, i likhet med hyad som redan skett för hofrätterna. TEES TD TY ET BIR ON TE RETT RON AN NO TIER