er man, grefve dErlanges, icke mera finnes i lifvet. Emedan mi är en qvinna, tvingar mig hederns lag att för ögonblicket lemna den förolämpning obestraffad, som ni nyss slun.gat mot mig. Jag. ville gifva tjugutusen livres för medvetandet att ni hade en man eller en BOD. . — Ni ljuger, markis! ropade Raoul, i det han sköt undan kapten de Maurevert, som försökte hålla honom tillbaka. Om fru VErlanges vore nog lycklig att skyddas af en make . eller. en son, skulle ni i denna stund icke vara här — ty ni är fegl Markisen var till den grad oförberedd på detta plötsliga uppträdande af on försvarare för frå TErlanges, att han under ett par minuter förblef fullkomligt stum. Emellertid hemtade han sig småningom från den hårda moraliska stöt, han fått mottaga. Blekheten försvann. från. hans kinder och lemnade rum för en mörk rodmad, under det att hans hand hastigt omfattade dolkfästet. Raoul märkte . denna hotande rörelse, men i stället för att sjelf bereda sig till försvar, trädde han några steg närmare intill markisen, så. att slutligen deras ansigten nästan vidrörde hvarandra, Hans pupiller vidgades i.en oerhörd grad, under. det han: blickade in i markisens ögon... Den gistnämde förmådde icke uthärda denna blick, hvilken trängde till Nopek af. hang. själ — han kände sig för4