Dagens Nyheter – 21 april 1873, sida 2

we genast en betjent, som i detssmma visade rig i dörren, bärande i handen en fackla. Kapten Roland, som intagit en beqväm ställning i sin stol, befanns hafva djupt inslumrat. Företrädd af betjenten, som bar facklan, gick Raoul genom en lång och mörk korridor. Han hade ännu ej hunnit passera denna, då han fick höra ljudet af lätta steg, som hastigt närmade sig bakifrån. Han vände sig om och varseblef fröken d Erlanges, som redan var honom helt nära. — Tyst, chevalier! hviskade hon. Kom i morgon vid gryningen ned i trädgården; jag önskar der tala med er... Den rodnad, som i detta ögonblick uppsteg på den unga flickans kinder, darrningen i hennes röst och den förlägenhet, som alla hennes rörelser förrådde, bevisade fullkomligt att hon insåg hela vigten och betydelsen af det steg, som hon stod i begrepp att taga. Raoulämnade svara, men Diana hade redan försvunnit i mörkret.