Dagens Nyheter – 21 april 1873, sida 2

versitetet i Mänchen, hvilken befattning han nu vid sin död innehade. Af storhertigen af Hessen hade han 1845 blifvit adlad och utnämd till friherre. Liebig var ansedd som en af nutidens allra utmärktaste vetenskapsmän och är en af den organiska kemiens skapare. BSynnerligt bekant är ban för sina med framgång krönta sträfvanden att låta det praktiska lifvet, isynnerhet landtbruket, tillgodogöra sig den kemiska vetenskapens resultat. Det mycket använda, än berömda, än förkättrade Sköttextraktet är, som bekant, en af hans uppfinningar. Åtskilliga af hans många värderika skrifter äro öfversatta på vårt språk, bland andra bang bekanta Chemische Briefe (Kemiska bref). Egendomskandel. Ofta nog ser man att utländingar i Sverige inköpa fastighet. Såsom ett af de enstaka exemplen på motsatt förhållande kan, efter danska tidningar, nämnas att patron A. F. Wulff på Stala köpt egendomen Smidstrupgård i närheten af Fredericia för 138,000 rdr. Mjeltbrand. Ett till sina följder sorgligt fall af denna förfärliga kreaturssjukdom har för 14 dagar sedan inträftat på en gård i Solör i Norge, der två kor med några dagars mellanrum funnos liggande döda i stallet, utan att förut ha visat något tecken till sjukdom. Djurläkaren fann strax vid obduktionen att de dött af apoplektisk mjeltbrand. Kropparne blefvo öfverströdda med kalk och nedgräfda på en ö i Glommen. Djurläkaren förklarade det vara med fara förbundet att handskas med de döda djuren, och detta besannades snart,idet två karlar, som varit med om att taga huden af den första kon, som antogs ha dött af lungslag, efter ett par dagars förlopp insjuknade och dogo af pustula maligna, ehuru läkarehjelp genast anskaffades. En tredje person, som varit behjelplig vid obduktionen af den sista kon och som straxt sökte befria sig från smittämnet genom att tvätta sina händer i ättika, har tyvärr äfven insjuknat, men lindrigare, så att man bar hopp om att kunna rädda honom, Snöskred förekomma i fjelltrakter ofta nog och äro alltså i Norge icke ovanliga; flera sådana fenomener omtalas nu också derifrån och vi återgifva deraf följande, skrifvet från Tromsö: Den 16 dennes kl. 11 på aftonen genombröt den efter de senaste dagarneg töväder och förfärliga regnande starkt uppavällda ofvanför elfdalen belägna pjöa den af stora snömassor bildade dammen och nu: uppstod ett snöskred, i sällskap med det frambrusande vattnet, som störtade ned åt dalen genom fiskeläget Brevik. De flesta fiskrarne hade gått till kojs och qvällen var mörk. Plötsligt hördes som en aflägsen åska och atraxt derpå en stark knall, hvilket tillkännagaf den nedstörtande lavinens angrepp å det första huset i fiskläget. Huset, som lyckligtvis icke var bebodt, bortfördes ögonblickligt som en spån. Flera ardra hus skadades mer eller mindre, beroende på deras afstånd från elfven, hvars steömfåra bildade lavinens hufvodvig. Från ett hus boörtfördes förstugeqvisten, andra rubbades något från sin plats; andra åter satte sig. Dörren tillstängdes på stt ställe af snön och invånarne måste söka vägen ut genom föne stret; på andra håll inträngde snön och vattnet så hestigt att menniskorna funno sig haltt begrafna när de vaknade och hals öfver hufvud måste söka komma ut genom tak eller fönster. Kort sagdt: förvirriogen och skrämseln voro fullständiga. Hela fiskläget kom i verksamhet för ast hjelpa och rädda. Muatvaror sköljdes ut ur husen och förstördes, kistor och tunnor samt annan lös egendom fördes med ut till bafvet 30 å 40 båtar lössletos och fördes bort eller krossades Enskilda hafva gjort ganska kännbara förlaster, hvilka ökas derigenom att den påräknade afkastningen af fisket gått om intet. Intet mennisKolif spildes. Sorgligare uttall hade ett snöskred som samma dag några timmar tidigare inträffade i Ofjorden å öns norra sida. Två familjer, af hvilka den ena bestod af man och husteu jemte en fösterdotter och den andra af man, hustru, två söner och en tjenstflicka, fördes ut på hafvet med husen, hvari de bodde, jemte 50 krestar. Sju personer omkommo; endast den ena af hustrurna räddades. Hon befann sig i. ladugården då olyckan inträffade och fördes som hon gick och stod ut till sjös. Då hon, oaktadt de erhållna stötarne, ändå förmådde göra försök till räddniog, tann hon att hon ännu var så nära land att hon nådde botten. Hon lyckades komma till ett grannfolk, men i nästan utblctadttillstånd. Alla kreataren dränktes. Man hvgoer gtark frukten för ott dnana Alvnkkolkhitn