Dagens Nyheter – 19 april 1873, sida 2

— Om jag örbjöde Honom mitt svärd, skulle jag göra det, utan att i ringaste mon taga min pörsonliga fördel i beräkning; jag skulle göra det endast derför att min heder och mitt samvete manade mig dertill. Konungen är — huru stora föl han än säsom menniska må hafva — i alla fall Herrans smoörda och himlens representant på jorden, och i följd häraf är en hvar skyldig honom vördnad och trohet. Käpten Roland smålog. — Min kärgste chevalier, utropade han, ni ger politiken från den olätnpligaste gidan —— jag menar den sentimentala, Ni har mycket att. lära. I detta ögonblick afbröts plötsligt de två vännernas samtal af några ljudliga trumpetstötar. S E Både Raoul och kaptenen fattade ofrivilligt sina. pistoler, i . — Hin regere mig, om vi icke redan äro föremål för dessa fördömda apostlars spaningarl utbrast Roland. Om jag blott kunde skära halsen af denne musikant, som sammankallar våra fiender, voro det ändå en liten glädje. Men jag ser ingen menniska. Kan Di se någon? ; i — Nej, jag ser ingen, svarade Raoul, efter att ha rest, sig upp i sadeln och kastat spejande blickar åt alla håll. Låtom oss fortsätta färden. 5 Den trakt, de genomforo, var temligon flack;