Dagens Nyheter – 18 april 1873, sida 1

ÖV TR är i sanning kungligt. Man skulle verkligen kunna tro sig vara i sjelfva Paris. Efter att ha uttalat detta omdöme, gick kapten Roland, åtföljd af Raoul, genom gästgifvarens stuga ut på gatan. Det första subjekt, som der mötte deras blickar, var apostlarnes chef, hvilken, sittande till bords utanför huset, nyss hade börjat smaka på deras kyckling. Vid denna anblick uppgaf kaptenen ofrivilligt ett rop af förtviflan ech sprang plötsligt fram till Benoist. — Galgfågel! utropade han; detta fjäderfä tillhör mig! Upp med er och tag af er mössan sedan, när ni talar med en ädling! Apostlarnes chef gjorde ingen min af att resa sig upp; men han fästade sina ondskefulla ögon med ett obeskrifligt uttryck på vår jätte, och hans hand. sökte sabeln, som han bar vid sidan. Kaptenen observerade denna åtbörd och den blick, hvaraf densamms åtföljdes. — Vid Belzebub! ropade han, denne kari är galen! Utan att besvära sig med något vidare ordande, höjde han, såsom det syntes, fullkomligt lugn sin arm och tilldelade skogvaktaren evt slag i pannan med knytnäfven. Slaget hade den verkan att herr Benoist föll sanslös till marken. Det vore omöjligt att beskrifva den häpnad och förfäran, som detta oväntade dåd framkallade hos de i närheten samlade medlem