Dagens Nyheter – 16 april 1873, sida 2

Niasik. K. hofkapellets pensionskassa-konsert. Vid nämda tillfälle höll Sebastian Bach sitt intåg i Stockholms musikverld, nemligen ej i smärre klaverpjeser, utan i ett af sina orkestrala storverk. Dessa orkestersuiter (symfonier. efter dex tidens former) höra i Tyskland till dagordningen och äro allmänt populära, såmt skola utan tvifvel äfven blifva det i norden. Bach hade blott ett ringa material till sitt förfogande; vår tids herrliga symfoniformer och rika instrumentåtionskonst voro då ej kända. Hufvudtruppen utgjordes af den tidens dansformer, ofta fugerade, samt dessutom af intradap, någon gång en s. k. aria, rondo ellör variationer. Men ett snille som till gränspunkter har det mest glödande och öfverväldigande fomantik och de ljufva accenterna af den finaste lyrik, samt i båda gjuter ett innehåll af så omätlig rikedom — en sådan genius förmår af ett ringa material skapa under, mothvilka våra nyaste symfonisters arbeten, oaktadt de rikare konstressurserna, taga sig ut som barnjoller. (Öfverflödigt är väl att nämna det vi endast tala om Bachs bästa verk.) Den ifrågavarande suiten är ock ett af dessa sekularverk, som efter helftannat århun.drades glömska gjort den gamle kantorn till en af tidens. mest beundrade och firade konstidoler. Uvertyrens inledning med sina jernfasta majestätiska rytmer förkunnar genäst att det är en konung i andens verld som nalkas. Basar, hårda och kraftfulla, såsom -huggna ur klippan, uppstiga ur djupet och hota stundom att omstörta hela harmonibyggnaden — men dessa skarpa tonkonflikter upplösa sig i milda välljud, och an kan knappt tänka sig något mera intressant än kampen mellan: dessa vilda elementer, styrda och tämda af denna jettestarka hand. Men efter uvertyren följer en af dessa melodier som i elegisk ljufhet söka sin like och innebära. det musikaliska uttrycket af det renaste ideala själslif.. Denna ariaX utgör ock suitens glanspunkt. Bach har anförtrott den åt en soloviolin och dermed uppställt. en..svår uppgift; hr Meyer löste den dock ej blott med Poesi, utan ock med