-— UI -— Hvarför framlägger ni inte era klagomål in. för tronen? j — Att bedja Valois om någonting, det tjenar till föga, sväårade värdshusvärden. Vid Saint Blaise, det hörs på allt hvad mi talar, att ni är främmande icke blott för denna ort, utan för hela riket. Henrik af Valois! vi kunde då lika gerna sätta vår lit till... — Tyst, karl! sade den resande i sträng ton; han är konungen — er ende laglige herre — himlens utkorade. Derför är ni också honom lydnad och aktning skyldig. Han tystnade plötsligt, och likasom blygdes han smått öfver den hetta han förrådt, fortfor han derefter med ett uttryck af mildhet och välvilja: — Min vän, jag tackar er för ert anbud, som jag med nöje antager. Ni skall få den betalning ni begär. Gästgifvåren gjorde en djup bugning och aflägsnade sig, utan att säga ett ord vidare, högeligen förvånad öfver att, för första gången i sitt lif, ha hört någon taga konung Henrik III:s parti. Medan den unge främlingen, då han blifvit allena, åter öfverlemnade sig åt sina tankar, samladöes Saint Pardoux invånare här och der i större och mindre grupper, hvilka alla språkade endast om honom. De hade dock ej länge varit sysselsatte härmed, förrän deras uppmärksamhet fängslades af en annan ryttare, RIDDAREN SFOÖRZI ELLER VAPENBRÖDERNA., 2.