Dagens Nyheter – 8 april 1873, sida 1

OS tidningens nutvudredagtör OCh ansvarige utglitvar RESER NE NOAA RENT DEE ARE AES OENNA SDES der gå ut på att bespara statens medel för nyttiga ändamål. : Inom första kammaren bestå, som bekant, Norrlands representanter, framför andra provinsers, af generaldirektörer, landshöfdingar och presidenter. Dessa måste naturligtvis under alla omständigheter å dragande kall och embetes vägnar rösta med regeringen. Dervid är intet att göra. Norrlänningarne inom första kammaren betraktas också som regeringens lifoch hustrupper; och under hela tiden då striden om försvarsfrågan utkämpades, såväl vid lagtima som urtima riksdagar, voro alltid första kammarens norrlänniogar regeringens trognaste vapendragare, Anförda och utmärkt väl disciplinerade af generaltulldirektören Bennich, hafva de mer än en gång vid tvifvelaktiga tillfällen sänkt vågskålen till förmån för en regering, om hvilken man är fullt säker på att den aldrig någonsin kan få en så befängd tanke som att undersöka huruvida ej landet skulle möjligen kunna styras utan både landshöfdingar och presidenter. Med representanterna inom andra kammaren från Norrland har hittills varit ett helt annat förhållande. Långt ifrån att utgöra någon regeringens kärntrupp, har tvärtom bland norrlänningarne ej sällan funnits personer, som både på karakterens och talangens vägnar väl försvarat sin plats inom landtmannapartiets leder och som i ej oväsentlig del bidragit till de lyckliga beslut, hvilka under militärstriderna fattades af nämde kammare. Man vill emellertid påstå, att det på senare tider bland vissa ledamöter inom landtrepresentationen från Norrland i andra kammaren skulle förmärkts en stark lutning åt regeringen i enlighet med de principer, hvilka hr Bennich så enstämmigt inplantat i första kammarens byråkratiska norrlännisgar, och sågom bevis derpå har man angifvit siffrorna i vissa voteringar. Vi tro dock att man ej bör lägga allt för stor vigt vid dessa företeelser. Under denna riksdag har det nemligen framför allt annat varit en votering, der de skilda partierna pröfvat sina krafter, nemligen den om anslaget till konungens hofhållning. Det var vid detta tillfälle som anhängarne af statslyx och anhängarne af sparsamhet i improduktiva statsutgifter mätte sig med hvarandra. Summan, som det angick, var visserligen ej stor, men det gällde en princip, och vid detta tillfälle har tydligen det stora flertalet af Norrlands representanter i andra kammaren fyllt sin pligt och stått på de folkliga principernas sida. Eljest hade omöjligen kammaren kunnat bjuda en så respektabel siffra som 125. Det berättas ock någonting hittills alldeles oerhördt, neml. att en af Norrlandsrepresentanter i första kammaren är starkt misstänkt att hafva varit bland de 421 samt att en annan notoriskt afhöll sig från voteringen; men också lära båda dessa herrar vara nykomna, så att de ännu ej hunnit af sin chef ordentligt blifva förtullade, såsom riktiga Norrlands-representanter i första kammaren; det kan väl ock hända: att begge dessa herrar äfven i framtiden visa sig något bångstyriga mot den hittills allenarådande viljan. Om det derföre än ej kan förnekas, att vissa betänkliga symptomer visat sig till en Norrlands-4separatizmt äfven inom andra kammaren, så tro vi dock att allt snart skall ånyo komma in i de gamla hjulspåren, ty, såsom vi ofvan påpekat: det är alldeles uppenbart att det ligger i norrlänningarnes eget intresse att med kraft understödja de sträfvanden, hvilka, i likhet med landtmannapartiets, hafva till mål att sätta sig emot militärlyx och statslyx för att kunna i så mycket högre mån använda landets tillgångar på dess egen förkofran. EE EAS NO VSK RT ASKR AE