Dagens Nyheter – 8 april 1873, sida 1

Det har under riksdagens lopp ej sällan varit tal om den säregna ställning Norrlänningarne synts vara på väg att intaga inom representationen. Man har insinuerat att Norrlands representanter skulle slutit ett förbund med regeringen, hvarvid vilkoren skulle å regeringens sida bestått uti att för representationen framlägga storartade förslag till Norrlands väl: om medel till jernvägar, årensningar, myrutdikningar m. m. samt att åt dessa bereda understöd utaf hela regeringspartiet quand måme mot det, att Norrlänningarne å sin sida ej vidare skulle rösta med detta besvärliga landtmannaparti, som satt sig i sinnet att hålla tummen på ögat på en regering, hvilken sträfvar att uppehålla byråkratien och militärväsendet. För vår del äro vi dock öfvertygade, att äfven om regeringen inledt dylika underhandlingar med vissa af Norrlands representanter — ett förhållande som vi hvarken kunna bestyrka eller bestrida — så kommer det slutliga resultatet i fråga om allmogens representanter att blifva —0. Man må nem: ligen säga om svenska allmogen i allmänhet och Norrlands allmoge isynnerhet hvad man vill: en sak är dock temligen allmänt erkänd och det är att denna allmoge har en stor förmåga att inse hvar dess eget gemensamma intresse ligger, och det skall derföre visserligen ej dröja länge förr än representanterna från Norrland komma att fatta, det de hafva vida mer att vänta för utvecklingen af sin proving, om de inom representationen hålla sig till ett parti, hvilket strängt hyllar grundsatsen af sparsamhet i improduktiva utgifter, till militärväsende, statslyx m. m., än om de lemna sitt understöd åt en regering, hvars hufvudsyfte i flera år varit att liksom för hus och hem strida för en mäktig byråkrati och ett dyrt militärväsen. Det är nemligen uppenbart att första vilkoret för penningars erhållande till jernvägar och dylika för landets utveckling vigtiga angelägenheter just är att en sträng sparsamhet jiakttages vidkommande alla sådana improduktiva utgifter, som hittills slukat den öfvervägande delen af statsbudgeten. Vi hålla före att det icke finnes någon provins i detta land, för hvilken det är af så utomordentligt stor vigt att de byråkratiskt-militäriska tendenserna inom regeringen blifva brutna som just Norrland. Denna provins är mäktig af en utveckling, som man ännu i allmänhet icke på långt när nog uppskattar — en utveckling af stor betydenhet ej endast för Norrland sjelf utan äfven för det öfriga landet. Här är ej platsen att påpeka, hvilken mängd af resurser der ligga obegagnade i följd af brist på kommunikationer, och ingen kan allvarligare än vi önska att sparsamhet i anslag till militärväsen och byråkrati måtte sätta svenska staten i tillfälle att på ett kraftigt sätt understödja nämda landskap, hvilket hittills måhända blifvit alltför mycket åsidosatt i förhållande till sin areal. Desto angelägnare är det emellertid för representanterna från denna provins att icke i ringaste mån vackla i sitt understöd åt grundsatser, de SEXET RAN NDS HETE ED BSR ES DOREEN