Dagens Nyheter – 7 april 1873, sida 1

Då man mera allmänt begynt inge önskvärdheten af att införa guldmynt, så har den naturliga, nära till hands liggande frågan först bort afgöras: hvilket guldmyntsystem bör här införas? Med full afsigt betona vi att man bör se till hvilket guldmyntsystem, som är för Sverige det ändamålsenligaste, innan man beslutar sig. Den skandinaviska myntkommissionen ådagalade en förvånande snabbhet i att utdöma allt hvad som förut var tänkt och skrifvet i denna fråga, tillika med allt hvad som verkligen blifvit åtgjordt i syftning att se den internationela myntfrågan lyckligen löst. Det nationalekonomiska mötets i Köpenhamn flesta svenska och norska ledamöter hyste den årigt, att att de tre rikena väl borde hafva likhet i mynt, men att denna likhet borde vinnas genom att de tre rikena anslöto sig gemensamt till något redan befintligt myntsystem, grundadt på guld. Denna åsigt är onekligen den rätta för fåtaliga nationer, såvida de icke för att tillfredsställa en småaktig nationalfåfänga vilja underkasta gig ganska många och med hvarje år växande olögenheter. Valet af myntsystem vore i alla fall svårt nog, ty ganska mycket kan sägas för det franska guldfranksystemet och för det nya tyska guldmarksystemet. För vår del anse vi att detta val beror på omständigheter, som ännu icke kunna bestämmas, och på hvilka man derför saknar anledning att nu inlåta sig, Men det som borde anses gifvet är att man icke handlöst beger sig ut att på egen hand för 7!2 millioner menniskor upprätta ett nytt myntsystem, i en tid då samfärdseln med främmande nationer tilltager med hvarje år och då alla andra lättnader vidtagas för att befordra denna samfärdsel. Emot all rimlighet bestämde sig regeringen för ett nytt myntsystem, hvars myntenhet skulle uppkomma på det sätt, att man, såvidt ske kunde, återgaf i guldmynt det värde, som innefattas i 2!2 norska specier. Detta är den grundval, på hvilken det med pukor och trumpeter utbasunade skandinavicka myntsystemet! skall hvila. Det förvånade Europa skall lära känna den kraftutveckling, som bär företer sig och som i dagligt tal kallas att Svara egen i småttS. Detta nya myntstycke är i värde så olämpligt, att det icke kan qvarhålla sig i cirkulation i något aunat land, utan kommer det väl öfver gränsen, så fortsättes resan i — smältdegeln, hvilket icke är händelsen, hvarken med det engelska pundet, det tyska guldmyntet eller det franska tjugooch tiofrank