taga döktor Hägerts kört, hän måste bört på sjukbesök, mön kKömmeör straxt igen, så stt vi skola ej uppehål!a dig länge. Kaptenen tycktes tveka men gaf slutligen efter, och till min stora glädje -följdesbror och syster ut i det större förmaket. -— Stackars: Drake, jag är rädd för attHan kommer ur askan itelden — jag känner till hur det är att spela kort tillsammans med fröken Cederkrantz, isynnerhet om hon har otar, sade Hugo, hvarefter han ställde sig i dörren och tittade in:i förmaket. Aftonen förgick och ännu satt kapten Drake qvar vid spelbordet, emedan doktor Högert ej syntes: tillv v Under supgn hörde jag att kaptenen var i full d:spyt med -Ciara angående oss stackars flickor från hufvudstaden. — Nej, svarade han på någon iuvändning af Clara, det var ej min mening, utan jag framställde det. såsom: ett bevis på, att unga flickor i Stockholm äro långt mera före sina år än de i landsorten: Jag kunde ej tydligt höra hvad Clara syarade, men troligen var det något tvifvel, — Nå, tror into fru Nordensson mig, om jag säger, att jag känner en Stockholmsflicka, mycket söt och vacker det medgifves, men rasande kokett — som. vid 17 -års ålder redan utdelat trenne korgar till kadetter! — Vår det utder kapten Drakes kadetttid? frågade Clara. — Ja, men sor, fr Nordenueeti derför är