Dagens Nyheter – 4 april 1873, sida 2

— Ja, men om borgmästarinnan kunde tänka sig ett sådant väsen fröken hållit... och hvad hon grälat på mig sedan! dervid vände hon sig bort, torkande sig med förklädssnibben i ögonen, men då herrarne i detsamma syntes i dörren, skyndade hon ut det fortaste hon kunde. Löjtnant Nordensson frågade, om tant ej hade lust att spela piquet med honom, hvaröfver hon blef mycket förtjust; Clara hade så mycket att berätta för moster, de sutto i förmakssoffan samtalande halfhögt; auditör Egnell gick några slag af ech an på golfvet, men slog sig slutligen ned vid ett bord, der jag satt och visade Arvid planscher. — Jag är verkligen rädd för att Arvid alldeles tröttar ut Olivia med sin efterhängsenhet... — O, nej, visst intel... Han är så snäll och förståndig, att det är riktigt roligt att tala med honom. Ett par gånger under aftonenas lopp frågade auditör Egnell skrattande om jag glömt vår öfverenskommelse, och slutligen måste jag säga Hugo till honom, hvilket föreföll mig mycket underligt.