Dagens Nyheter – 4 april 1873, sida 1

bad henne komma ut — säg att all cigarrrök är borta och att fönstren stått öppna! Till vår stora förvåning kom Clara, åtföljd af tant, ut i förmaket. — Tänk, Charlotte, Hvad Liza är för en slarfva: jag frågar henne i dag morse, om hon ej sett till ett bref, som jag säkert visste mig ha lagt på min byrå — nej, hon nekar och har ej gett det; som jag ej nedlåter mig till dispyt med tjenstfolk, teg jag (4tro det den som vill4, inföll Clara sotto voce), ehuru jag var öfvertygad om, att jeg hade rätt i min förraodan, hvilket också besannades, ty när jag nyss kom in i mitt rum, låg brefvet på samma ställe, der jag lade det i går afton. Moster svarade just ingenting, utan sökte go samtalet en annan vändning, och så förflöt en stund, till dess Lina kom in i salen för att sätta fram tekopparne. Taånt tog upp sin lorgnett, och sedan hon öfvertygat sig om att det var Lina; började hon: — Kom hit, Linal... nå hvad var det jag sade, hade du inte ändå haft undan mitt bref, det ligger ju nu inne på byrån? — Har jag haft bort det — visstinte!... när jag städade, föll det ur den röda boken, fröken läser i, och der har väl fröken sjelf lagt det. — Kära Lina, har jag ej sagt dig, att du ej får rätta dig på allt, hvad fröken säger! sade moster, men ej så högt, att tant hörde det.