Dagens Nyheter – 21 mars 1873, sida 1

SS MR lilla gosse, som helt nyfiket betraktade mig; och då han märkte att jag tittade på honom igen, tog han upp sitt förkläde och dolde an: sigtet bakom detsamma, för att åter titta fram, då han trodde sig obemärkt, och så fortforo vi att leka kurra gömma, under det moster och Lina höllo på att ackordera med bärarne. — Två riksdaler — att ni inte skäms för att hugga för er så, sade moster i en mycket barsk ton; ge dem, en banko — vilja de ej taga det, få de låta bli. — Ä de för mycket för tre kolli? frågade den ene. i — Narras inte, för jag hade mamsells hattask och ni hade ej mera än kofferten och nattsäcken. — Än paraplyn då — räknar hon den för ingenting, hvasa? invände den andre. — Tag nus bara emot hvad ni få och gå gedan, uppmanade moster, Lina öppnade dörren. för dem, och under ett svagt mumlande aflägsnade de sig. — Det är bäst att bara uppträda bestämdt; när man har med sådant folk att göra, eljest slipper man dem ej så lätt, .. Stig nu in, så få vi talas vid. — Detta är väl Olivias lilla gosse, som moster skref om? — Ja, det är det — kom fram, Arvid, och helsa på den här tanten, så är du snäll. : Det gick mycket långsamt, ty han var blyg