Dagens Nyheter – 19 mars 1873, sida 2

Studentfesten i Upsala för Björnstjerne Björnson, Som den beskrifning vi i går om ofvannämde fest erhöllo från en bland våra korrespondenter i grannstaden, var alltför knapphändig, tillåta vi oss att ur ett bref till Dagligt Allehanda hemta följande mer omständliga skildring: På aftonen ) samlade sig ett stort antal studenter, så roånga eom den för festen afsedda lokalen kunde rymma (bortåt 200 personer), ett mindre antal akademiska lärare samt de af stadens damer, som voro personligen bekanta med skalden, till en festlig kollation på nya gästgifvaregården, hvartill Björnstjerne Björnson och hans hustru voro inbjudna. Sedan en sexa förtärts och bålar framsatts, framträdde protessor Nyblom och föreslog skålen för hedersgästen. Icke blott hans betydelse som skald, utan äfven hans målsmansskap för nya höga id6er inom skilda riktningar af sambhällslifvet frambölls af talaren. :Dånande hurrarop beledsagade skålen. Björnson svarade med det mest glänsande och entusiastiska tal om de nordiska folkens del i odlingsarbetet för den nationella kulturens oafhängighet af frimmande lands. Bland annat varnade han starkt de unga för de reaktionäre, det må vara inom konsten, vetenskapen, politiken. Han tackade för öfrigt på det mest rörande sätt för den vänlighet, som blifvit honom här bevisad. Senare föreslog professor Holmgren i till hälften skämtsam ton en skål för Björnson å de närvarande damernas vägnar, hvarpå Björnson svarade med en inspirerad skål för qvinnan. Då sångarne härefter hade uppstämt Till Österland vill jag fara, hördes skaldens röst ropa: En gang till!, hvilken begäran naturligtvis strax efterkoms. Under aftonens lopp gick skalden omkring bland studenterne och talade till dem om hvad som låg honom mest om hjertat, och hvar han kom, omgats han af en tit, lyssnande krets af unga åhörare. I förbigående må anmärkaa, att det långt öfvervägande flertalet af de deltagande voro mycket unga atudenter. Verser, författade till skaldens ära, öpplilstes mot slutet af festen af studenten af Göteborgs nation E. G. Nilszon, hvarpå Björnson svarade i djupt gripande ordalag. Han talade om sin skaldeverksamhet och fällde dervid de orden, som kommo månget hröst att klappa af glädje, att han kände inom sig, att han icke än såsom Digter gjort allt hvad Gad hade gifvit honom att göra. Men icke heller åograde han den verksamhet han egnade åt andra ting. Med. dr C. Nyström utbragte härefter en skål för föreningen med Norge och särskildt för detta land, som vi i så många hänseenden kunde taga till en föresyn för oss. En stund derefter tog Björnson farväl och föreslog till sist i entusiastiska ordalag en skål för Sverige, som han önskade skulle gaa foran og löfte sit gamle guleblaa högt i spetsen för nordens folk. Jag har hört någon säga, — sade talaren till slut, — avt det icke går an att ropa hurra för Bin egen moder. Jo, det går godt an — fortfor han — och nu ska Vi ropa ett niofaldigt burra för Sverige. Sedan. de niofaldiga burraropen förklingat, utbröto stormande applåder i salen; så kraftigt hade talarens ord anslagit alla. Då skalden härefter med sin hustru lemnaade salen, höjde studentkårens ordförande än en gång ett lefve för honom, som besvarades med viäldiga hurrarop. Den vackra och värdiga festen var nu slut. Som dess vackraste miane qvarstår hos hvarje deltagare den ädla och höga bild, som skaldens personlighet skänkt alla dem, som förut blott efter hörsagor bedömde den, ) Emedan Björnson måste lemna Upsala på måndagen framftlyttades festen till söndagsaftonen.