Dagens Nyheter – 19 mars 1873, sida 1

och nunne-ordnars inrättande, och mot främmande trossamfund att utan regeringens tillstånd besitta fast egendom i riket eller att utan anmälan hos vederbörande myndigheter begagna lokal till offentlig gudstjenst m.m. d. I afseende på det nya förslagets inre följdriktighet och sammanhang hafva af högsta domstolen åtskilliga anmärkningar blifvit gjorda, som delvis synas oss förtjena afseende. Bland dylika räkna vii främsta rummet justitierådet Almqvists förslag, att alldeles utesluta föreskriften för -utträdande person att uppgifva det trossamfund han ärnar tillhöra, såsom stridande mot den åsyftade religionsfrihetens grundsats, men dock lockande till osanning och i, öfrigt lätt att kringgå derigenom, att den utträdande först inträderien främmande församling, men sedermera derifrån åter utgår. Vidare justitierådet Olivecronas förslag att förenkla föreskrifterna om vigseln derhän: att densamma blott blir nödvändig för den händelse, att båda de trolofvade tillhöra statskyrkan, men att i alla andra fall civiläktenskap anses giltigt, ankommande det sedermera på de trolofvade sjelfve att låta religiösvigsel följa, efter dem emellan öfverenskommen ritus. Åtskilliga andra formella anmärkningar kunna vi här förbigå. I öfrigt hafva flera förenat sig derom, att de nuvarande föreskrifterna om cffentlig gudstjensts förrättande inom de af lag och sedlighet bestämda gränser samt inom samfunds kyrka, bönehus och kyrkogård böra bibehållas. Vidare att förbudet mot upplåtande af främmande samfunds skola för barn af annan troslära bör qvarstå. Båda dessa yrkanden härleda sig från farhågor för mor-monernas bruk och för katolikernas proselytmakeri, hvilka senare isyunerhet genom praktfulla ceremonier och processioner samt genom utlofvande af verldsliga fördelar förmenas söka locka till öfvergång. För egen del hysa vi inga betänkligheter i dessa hänseenden. Föranledas genom gudstjensten anstötliga uppträden, så kunna myndigheterna när som helst ingripa. För yttre prål i religiöst hänseende är det allvarliga, svenska nationallynnet ingalunda mottagligt. Och hvad skolorna beträffar, så utgör en kraftig tillämpning af kungl. förordningen af den 16 nov. 1869 ett tillräckligt korrektiv mot deras missbrukande till proselytmakeri, så länge man anser nödvändigt att i afseende derå hafva återhållande lagar. Tillse vi mu slutligen, hvilken religionsfrihet vi erhålla, om det framställda förslaget antages, så bir den följande: Främmande religionsbekännare kunna blifva riksdagsmän. De kunna blifva kommunala förtroendemän, undantagandes kyrkoråd eller skolråd. De hafva tillträde till alla statens tjenster, undantagandes embeten, der undervisning i religion eller handläggning af religiösa mål förekommer. Utträde ur statskyrkan och bildande af nya församlingar medgifvas på ofvanstående vilkor. Civiläktenskap tillåtes för alla, utom svenska kyrkans egna medlemmar och för trolofvade af samma främmande trossamfund, hvars prester ega tillstånd att förrätta vigsel. Barn kunna på ofvanstående vilkor uppfostras i främmande troslära. Barn af främmande troslära få åtnjuta egen religionslärares undervisning, då statsrg Re Meles see gt sn mr dT PEPE