Dagens Nyheter – 18 mars 1873, sida 1

-— ZI JE — Ingen af de andra kämpande gaf akt på det förestående: enviget. Mikko höjde klubban till ett väldigt slag, men kaptenen vek skickligt undan, och innan finnen hann springa tillbaka, hade Margunofts värja borrat sig in i hans bröst. Några ögonblick famlade han med händerna i luften, utstötte ett smärtsamt skri och föll tillsammans. Några svaga rosslingar och allt var slut. Mikko, fru Herners och Ilmas trogne räddare från det brända hemmet, hade följt sin tappre kamrat Lång-Jan till en annan verld. — Ha, nu är du min, ändtligen! skrek Margunoff och sprang fram till Ilma. Gif dig, ty det finnes nu ingen som kan försvara dig. — Då försvarar jag mig sjelf, sade Ilma med fast stämma. Pistolen är laddad, kapten Margunoff. Med dessa ord lyfte hon det lilla vapnet i jemnhöjd mel kaptenens bröst. Hennes späda hand darrade icke; henres öga var lugnt, och kring de fina läpparne stod det tydligaste allvar att läsa. För ett par ögonblick såg hon bort till Kotschoffsky; han kämpade ännu med samma mod, och åsynen deraf ökade hennes krafter. — Nu: eller aldrig, ropade Margunoff och ÖSTERBOTTENS PERLA,. 13.