Dagens Nyheter – 18 mars 1873, sida 1

Ar kröningen en uteslutande religiös akt? Det har i all tid legat i kyrkans intresse och utgjort ett hufvudsakligt föremål för dess sträfvanden att, sedan: hvarje annan religion än -dess egen förklarats för irreligiös; göra ordet religiös likbetydande med kyrklig och presterlig, Så har kyrkan efter hand bemäktigat sig hvarje förrättning af vigt i det menskliga lifvet, både det enskilta och offentliga. BSamhällelagen har tvungits eller förmåtts att förklara hvarje sådan förrättning, ja lifvet sjelft för ogiltigt, utan kyrklig hallstämpel. Om det nyfödda barvet försäkrar sig kyrkan genom faddrarne, ungdomen bindes genom konfirmationen och den mogna åldern genom kyrkliga vilkor för samhälleligt :erkännande och medborgerlig rätt, ja för rätten att lefva lifvet menskligt. Hvarje ed är i förstå hand en ed till kyrkan. Medeltidens riddarväsehde stod i kyrkans. tjenst, vår tids ordnar äro kyrkliga symboler Innan konungen får gifva folket sin ed, måste han svärja tro och huldbet åt kyrkan. Af kyrkan emottog kopungen den heliga smörjelsen. Af kyrkan allena kunde han erhålla förmågan och makten att regera sitt folk. Kröningen blef en kyrklig hallstämpling äfven den, en akt, genom hvilken den kyrkliga öfvermakten försäkrade sig sjelf i det den försäkrade konungen om kyrkans beskydd. Det lärer ingen neka, att all jordisk makt, allt lif, all tillvaro, all lycka beror af en högre makt och mår väl af.att inneslutas i dess hägn; men den begreppsförvirring; af kyrkan fostrad och af kyrkan så slugt begagnad, hvilken förvexlar knäböjandet inför Gud med det inför presten, eller ställer prosten emellan den. bedjande och hans: Gud, den her förtjent att påpekas både före beslutet i kröningsfrågan och efter det. Åtskilliga yttranden inom kamrarne under behandlingen af denna fråga hafva i det fallet måst ådraga sig uppmärksamhet. Än har kröningseceremonien försvarats, emedan det ju skall vara riktigt att konungen ödmjukar sig inför konungars konuvg, likasom borde konungen det göra endast den gången eller vid det tillfället, för att sedan kunna betrakts sig sjelf såsom en jordisk Försyn och sjelf blifva föremål för ett slags förgudande; ty i annat fall måste ju det förödmjukandet blifva oberoende af den ceremonien eller icke behöfva genom den åläggas. Än har kröningen förklarats för en