Dagens Nyheter – 17 mars 1873, sida 2

UCPVaLL, BU JIUVU allvunlids av PYvVaDAGRUvI uppkom, intet annat yrkande än detsammas läggande till handlingarne. I dennå kammare öppnades debatten af orefve: Henning Hamilton, som ifrigt uppträdde mot 23 107 i regeringsformen, betecknande densamma såsom ej blott onyttig, utan rent af skadlig. . Hr Rydin omförmälte, att flertalet af konstitutionsutskottets medlemmar icke ansett nödigt instämma i lir Sven Nilssons reservation, oaktadt de ej kunnat annat än medgifva, att den deri uttryckta anmärkningen mot reges ringen, att densamma. oupphörligt gifver utländska makters undersåter rätt att besitta svensk egendom, är bebjertansvärd, så bebjertansvärd till och med, att med första från flere af utskottets medlemmar: vore att vänta motioner om förändrad lagstiftning i den: na väg. Hr Bergstedt uppträdde på det lifligaste mot paragrafen 107 i regeringsformen, hvilken paragraf han ansåg alldeles obehöflig under vårt nya statsskick, men så länge den finnes qvar, ger denårligen anledning till åtskilliga förspillda dagsverkön, då riksdagsmännen:anse sig böra bringa den under: diskussion, för ått visa dels kämraterna i kammaren, dels kommittenterna i landsorten att man kan svänga med: detta: vapen: Den dag någor kommer att väcka motion -om-borttägandet: utan ersättning ur. vår grundlag af 8 107 i regeringsformen skulle tal:n helsa med glädje. Dön glädjen förklarade br Wallenberg att han redan om några få dagar ville bereda si gode vän hr Bergstedt, alldenstund han sade sig ha för afsigt att i nästa vecka väcka mötion om 107:ans borttagande. Hvad lr Sven Nilssons reservation! beträffade, så ville tal:in ha änmärkt, att äfven han ånser, att om det fortfarande skall fortgå som hittills med beviljande åt främmande regeringars undersåter att besitta svenska fastigheter och egendomar, kan det leda till ganska löds samma förvecklingar, hvarialltid -det landet finge sitta emellan, hvilket ej hade styrkans rätt att disponera. Med exempel från England och Tyskland visade tal:n att i fråga om deltagande i vissa affärer, hvilka kunde komma att röra landet i dess helhet, detta vore förbjudet för andra än engelska eller tyska med borgare. Hr Nordström visade, att den k. förordning af -1829,hvilken gifver regeringen rätt att medgifva utländsk. nndersåte, som ej är svensk medborgare, tillåtelse att i riket fast egendom förvärfva och besitta, är, utom det att riksdagen aldrig hörts om densamma, kvilande på en gränd, som vore allt utom sygnskt rättslig: bl. ä vore 15 kap. ärfdabalken myc: ket knuffad af: denna k. kungörelse. Det oupphörligt. stegrade medgifvandet för utländska undersåter att besitta svensk egendom hade väckt tal:ns lifliga uppmärksamhet och på samma gången viss farhåga. Tal:n på minde öm ett förhållande från 18438 års riksI dag, då riksdagen anmärkte, att regeringen meddelat et: inländskt bolag, Svanå, tillåtelse j att besitta egendom på landet,. Hvilken mängd olika bolag ega ej nu denna rättighet! Efter att hafva. visat förhållandet i-detta-äfseende i andra länder, bl. a. i det federativa. Amerika, der eh stats medborgare icke får. besitta fast egehdomi:en ännän stat, utan: ätt blifva medborgare äfven i denna: senare, yttrade tal:n sin åsigt vara att denna fråga hos oss fordrade en grundlig undersökning och lagstiftning gåendö.i-ahnan riktnidg än den :på senare tiden af regeringen så otta följda. Grefve J. O. Mörner försvarade de af flera föregående talare angripna paragraferna i regeringsformen, hvilka af 1809-årg lagstiftare ingattes med: blicken riktad pa Gustaf III:s och Gustaf IV Adolfs regeringar. I England, der en minister ansett sig böra-afgå vid misstroendevotum från parlamentets sida, vore en sådan paragraf som;vår 107:a ett nonsens, men i Sverige, der ett parlamentariskt styrelsesätt icke -fiane3,: vore den ganska behöflig. Hr Wallenberg. hade. förklarat, att han skulle väcka motion, om borttagandet. är grundlagen af. 107:an, men hur det månde gå med-en sådan motion, fiöge tiden utvisa. — Äfven grefve C. G. Mörner försvarade 107 2 i re .geringsförmen, hvarjomte hän uttalade den mehingen, att förändrad lag med hänsyn till utländriagars rätt-att bositta svensk egendom vöre högeligen af böhofvet påkallad. ; Derefter. lades memorialet utan-vidare till handlingarne. BE vt 3 E andra kammaren, der den temligen långa debatten nästan uteslutende rörde .sig kring:hr Sven Nilssons reservation och frågan omupp: låtelsen åt utländingar f svensk jord, erhölls ordet först af i justitiestatsministern frih, Adlercreutz. Han ibehöfde icke å egna eller regeringens vägnar ingå i. något -svaromål:på innehålleti-reservationen, enär grundlagen nekar enskild ut.skottsledamrot rätt att till riksdagen fraräställa någon anmärkning imot regeriogen. Men då denna reservation; sannolikt till-följd, döraf att den deri berörda frågan icke blifvit inomUtiskottet diskuterad och belyst, innehöll flera faktiska misstag, ville talaren rätta. dessa, på det att de icke genom uteblifvit-bemötande en3 måtte ha skenet af ätt vara Sanna, Så hade -reservanten uppgifvit att: enutländing fått rätt att afverka skogar, mon verkliga förs hållandet vore: att regeringen icko:har rätt att meddela eller vägra sådant tillstånd, utan denna rättighet medföljer besittningen af jorden, Vidare hade reservanten uppgifvit att värdet af den jord; som utländingar förra året Att tillatånd hagitta. Hen kKsålr 311 10 millianar