— Skynda, skynda! hviskade han med undertryckt stämma. Medan kaptenen är borta måste vi bege oss på väg. — Är det ingen dröm, utbrast Ilma, ännu förvirrad af Margunoffs ord. Jag skall då få lemna honom, som vill min ofärd? — Ja, svarade kosacken hastigt. Men skynda dig och tag på dessa benkläder, kappan ech mössan. Spänn sedan sabeln omkring dig! Med dessa ord inkastade posten de omtalade sakerna genom dörren. Ilma stod några ögonblick alldeles handfallen ; hon visste icke hvad hon skullo göra. Väl såg hon kläderna framför sig, men hon visste ännu icke om hon skulle töras anförtro sig åt kosacken. Då