Dagens Nyheter – 12 mars 1873, sida 2

— Jag känner den, svarade ändtligen den unga flickan. : Men jag fruktar den icke; förtfor hon med tonvigt på hvarje ord. Margunoff vände sig nu bort, ty lugnet i den vackra fångens ögon förbryllade honom. Aldrig förut hade han varit ute för en dylik qvinna, det erkände han mnu för sig sjelf, men detta eggade honom så mycket mera till förnyade ansträngningar, om segern skulle bli hans. Han sade för den skull, i det han närmade sig Ilma, som dragit sig tillbaka mot ena väggen: — Har du öfvertänkt det förslag, som jag gjort dig? — Ja. — Har du tänkt noga öfver det? — Ja, — Och hvad svarar du? Jag vill veta det nu i qväll. -— Mitt svar blir detsamma som förr, sade Ilma kallt. Margunoff knöt händerna; hans lugn började fly bort. Ilma var icke heller så lugn som hon ville låta påskina, Hon anade det värsta, och hon var. beredd att möta alla händelser, de måtte vara af hvilken natur som helst. — Men betänk hvilka fördelar jag erbjuder dig, sade Margunoff med förändrad stämma. Du får guld och juveler, ty sådant har jag i öfverflöd, och af dettyg som finnesi Gostinnoi Iwor —